Ibland slår det en så hårt att jag faktiskt inte är här på semester. Hjärnan vill ju så gärna tro det. Man glömmer liksom lätt bort att man måste plugga och plugga är ju inte alltid världens roligaste. Jag känner mig så ivrig på att ge mig ut och upptäcka alla vackra platser här i Taiwan och ibland känns det tråkigt när man måste anpassa sig efter skolan. Jag är ju van att man kan göra precis som man vill när man är utomlands. Men som sagt, det här är inte en semester, inte helt iallafall..trots att det ibland känns så. Sen kommer jag ju på att jag upptäcker platser varje dag. Idag upptäckte jag en drös nya kvarter och en park på andra sidan gatan. Men ÅH vad jag längtar ut i naturen. Om allt går som jag vill får jag upptäcka på riktigt i till helgen.
Igår träffade jag min volontär för första gången. Hon var bortrest de första veckorna vilket var lite tråkigt eftersom det kanske var då jag hade behövt henne, men det var iallafall kul att träffa henne. Hon var supersöt och jätteglad hela tiden och hon hade med sig lite taiwanesiska specialiteter till mig. Eftersom det just varit moonfestival hade hon med sig en pamelo som är nån typ av citrusfrukt och ett "måste" under fesivalen. Likaså månkakan som liknar ett winerbröd i konsistensen. Otroligt gott.
Hade muntligt test igår på kinesiskan som gick ut på att man skulle rabbla 21 konstiga ljud i rätt ordning. Ljuden är alltså olika stavelser och en del av grunden i det kinesiska uttalet. Jag kan ju verkligen inte säga att jag gillar att ställa mig framför klassen och professorn och låta alla lyssna medan jag försöker placera tungan rätt och ge ifrån mig konstiga läten. Det är både nervöst och läskigt.
Igår var en riktig pluggdag och jag var i skolan från 10-10. Dock gjorde det att jag kunde ta en sovmorgon idag.När jag vaknade gick jag och köpte konstiga saker till frukost på närmaste bageriet sen gick jag och satt mig i parken jag nyss hittat. Ett alldeles utmärkt ställe att läsa på.
Framåt eftermiddagen åkte jag med klassen i global hälsa till NTU hospital där vi lyssnade på en drös olika läkarstudenter och professorer som varit i Malawi för att arbeta med AIDS/HIV och tuberkolos. Spännande att lyssna på hur dom arbetar för att förbättra den globala hälsan genom att använda smartphones på sjukhusen och hur man satsar på att bygga operationssalar i skåpbilar för att alla ska ha möjlighet att ta del av vården.
Efter lektionen bestämde vi oss för att äta lite dumplings. Det här är något som stått typ överst på min att-göra-lista sen jag kom hit och förstår inte riktigt hur jag kunnat undvika det fram tills nu. Taiwan är ju känt för sin mat och vad jag läst skulle dumplingsen vara bland det bästa. Så himla sant. Nu vet ju jag vad jag kommer äta ungefär varje dag. Tror jag beställde in 6 eller 7 olika dumplings och jag betalade ungefär 10 svenska kronor för kalaset. Det är fan löjligt. Här har vi lite av det goda:
Solen är äntligen tillbaka vilket känns underbart! Dock betyder det ju också att det är fruktansvärt varmt igen men det känns som att jag sakta men säkert börjar vänja mig.De är liksom inget konstigt längre att snitta 3 duschar per dag eller att i stort sätt leva under airconditionen. Det konstiga är att de flesta butiker börjat sälja vinterjackor. Då menar jag inte vinterjackor i taiwanesiskt mått mätta utan riktigt tjockt fodrade vinterkappor, pälsmössor, fodrade kängor och vantar. Vad är det jag har missat? Temperaturen ligger fortfarande en ganska bra bit över 30 grader och vad jag hört är det sällan temperaturen någonsin går under 15 grader. Frågan är alltså varför man behöver en pälsjacka? Har någon lurat mig och kommer snart den "ryska monster-kylan" att slå till med full kraft? Blir spännande att se om jag snart kommer börja klaga över kölden istället för värmen.
En sak jag älskar med Taiwan är mitt fönster. En underbar sak är att Taipei 101 byter färg beroende på vilken dag det är. Man kan alltså säga att jag har en massiv kalender utanför mitt fönster. En annan underbar sak är att man ser väderomslagen så himla fint härifrån. Man ser hur dimman eller regnet kommer in från bergen och ibland försvinner hela staden för en stund. Såhär såg det ut innan "döds-stormen" några dagar sen:
Och det här vaknade jag upp till imorse:
du är så duktig stumpan,,du måste brås på mig,,om en månad är jag där,,,,kram far