Om ett dygn, och ganska precis 2 timmar kommer min klocka att ringa och då är det dags för mig att lämna Taiwan. Just nu är allt mest väldigt ledsamt men ändå ska det bli så spännande att åka och det ska bli underbart att få komma hem.
Sen jag åkte hemifrån i slutet av augusti har jag varit med om så hemskt mycket. Jag har vandrat på kinesiska muren, besökt den förbjudna staden och nästintill dött av värmeslag på himmelska fridens torg. Jag har vandrat vilse i timmar i gamla kinesiska kvarter men ändå alltid på något sätt hamnat rätt.Jag har besökt så många tempel att jag tappat räkningen,besökt gamla städer och jag har ätit mig igenom nattmarknad efter nattmarknad. Jag har spenderat väldigt mycket tid ute i naturen och jag har klättrat uppför berg,sprungit ut för ett berg, vandrat i nationalparker och setat på klippavsatser och känt mig minst i hela världen. Jag har badat i varma källor, tittat på vattenfall och teodlingar och lärt mig om Taiwans kultur. Jag har spenderat dagar på cafeér med konstiga djur, varit på zoo och tittat på ännu konstigare djur och jag har sett hur solen gått upp och ner.Jag har gått längst strandpromenader, solat och badat och dansat mig trött i varma lokaler och runt lägereldar. Jag har stått innan för gränsen till Nordkorea, lärt mig om kriget och dansat på gatorna i Gangnam. Jag har haft besök av mamma och pappa och jag har åkt båt till olika öar. Jag har lärt mig lite kinesiska och för första gången bott i en korridor. Jag har träffat några helt underbara människor som jag aldrig annars skulle ha träffat och som kommit att betyda hemskt mycket på lite tid. Jag har varit rädd, ledsen och hög på livet. Jag har upptäckt att jag vågar resa själv och att det inte alls är sådär läskigt eller jobbigt som jag från början trodde. Det har varit de mest utmanande månaderna i mitt liv med mycket kulturkrockar men trots att jag många gånger helst velat ge upp har allt alltid löst sig. Jag har haft så fruktansvärt roligt och jag har lärt mig så väldigt mycket om både mig själv och allt det där andra som är viktigt. Det är just nu med en klump i halsen som jag sakta men säkert börjar vinka hejdå till mina nyfunna vänner, Taipei och Taiwan.
Imorgon kväll skriver jag min sista tenta i Kant's filosofi och ingen är nog lika glad som jag för att säga farväl till honom. Ikväll hade vi en liten hejdå middag eftersom det är några jag inte kommer kunna träffa imorgon. Det känns konstigt att krama hejdå till personer man haft så nära och umgåtts så intensivt med. De har blivit min taiwanfamilj och det kommer kännas tomt. Mitt rum är nästintill färdigstädat och väskorna står i stort sätt klara. Imorgon kommer jag inte sitta en minut vid datorn utan jag ska njuta. Så mycket det nu går att njuta med tanke på kant. Imorgon efter tentan ska jag krama hejdå till de närmaste.
Nästa gång jag skriver kommer jag förhoppningsvis vara i Japan och då är det här kapitlet av mitt liv redan slut. Men som min kloka och fina vän Islam säger, "Hanna you're swedish, the best is yet to come".
Älskade unge