I måndags vaknade jag till värme och strålande sol! NU ÄR REGNET ÖVER (!) tänkte jag.. vilket senare visade sig vara asfel. Iallafall så bestämde jag att ta vara på denna vackra dag och efter lite tidskalkylation åkte jag mot Keelung som ligger alldeles vid kusten, ungefär 1 timme tåg nordöst om Taipei. Keelung är Taiwans näst största hamnstad och stadens namn har samma uttal som det kinesiska ordet för hönsbur. Innan Qing dynastins fall hette staden det men sen kom man på att det kanske inte var ett alltför mysigt namn och då böt man istället de kinesiska tecknena och betydelsen blev istället "framgångens bas".Dock uttalas det fortfarande likadant. Så går det när man har ett konstigt språk..
Under tågresan tyckte jag att det började se lite mörkt ut och mycket riktigt, så fort jag klev av vräkte regnet ned och det blåste halv storm. Men jag var inte ledsen för det, sprang istället till närmaste 7/11 och köpte ett paraply. Det gick sönder efter ungefär 3 sekunder. Blev inte ens arg. Mentala styrkan var så att säga på topp, jag hade ju nästan en ledig dag. Efter att ha chansat lite hittade jag mig en liten lokalbuss som jag tänkte skulle åka till "Xiangdong Fairy Cave" som jag råkade ramla över information om på nätet. Till min stora förvåning kom jag rätt på första försöket! På utsidan såg templet ut precis som alla andra men så fort man kliver in mäker man att detta är något speciellt. Hela templet som egentligen är flera små tempel i ett, ligger inne i berget i olika grottgångar. För att nå altaret längst in i berget är man tvungen att tränga sig igenom en stundtals vädigt trång gång. Sista biten var jag tvungen att krypa på alla fyra. Jag hade en väldig tur att få vara själv inne i grottan och jag tog mig god tid att med ficklampa spana in alla inristningar som fanns på bergsväggarna. Himla spännande! Det var en speciell känsla att stå där inne, ensam i den dunkla grottan vid det lilla altaret. Tog inte mycket bilder eftersom det var mörkt men lite såhär såg det ut:
Här fick man krypa:
Sista bilden är från altaret i den större grottan. Där fick jag sällskap av en glad taiwanesisk kvinna som blev oerhört intresserad av vad jag gjorde där. Hon var där med sina 3 vänner och vi stog och pratade en lång stund. Det visade sig att hon studerat i USA och var numera engeskalärare i Taichung men hon jobbade även som musikproducent och flöjtmusiker. Hon tyckte det var fantastiskt att jag åkt hela vägen från Sverige men det märktes att hon inte riktigt förstog vart det låg. Det är svårt att hålla koll på skillnaden mellan Schweiz. Innan jag gick ville hela gänget ta var sin bild med mig och jag lovade dyrt och heligt till kvinnan att skicka henne ett mail. När jag kommit hem hade hon redan skrivit och bjudit in mig till hennes familj i Taichung. Hon erbjöd sig att visa mig staden och tydligen var hennes vänner väldigt nyfikna på en europé. Så himla söt och jag funderar allvarligt på att ta mig dit. Skulle vara så himla intressant att få besöka en familj och se lite bättre hur allt funkar! Det största problemet är som vanligt tiden, just nu går allt i ett. Vi får se hur det blir helt enkelt. Här är en av bilderna hon skickade med:
Alldeles brevid Fairy Cave låg ett annat grottsystem som jag var tvungen att kika in. Här inne skulle man kunna hitta buddahs eget handavtryck så jag gick på upptäcktsfärd. Grottan visade sig ha många olika gångar åt alla håll men som tur var fanns små skyltar som visade mig rätt. Mötte inte en ända människa i hela grottsystemet som i sig var ganska stort. Spännande att få gå runt och kolla i de olika gångarna men de trånga mörka var nästan lite obehagliga att gå igenom själv. Man kan inte riktigt låta bli att föreställa sig att det ska sitta någon i ett mörkt litet hörn och titta på en. Kanske ett tecken på att jag sätt för många skräckfilmer. Här har vi Buddahs hand i taket:
Efter min lilla grottur åkte jag vidare mot Jhongjheng Park som nog är den största och mest kända sevärdheten i Keelung. Jag besökte först Zhuputan Temple som låg på högsta utsiktsplatsen i parken. Väldigt fin utsikt över hamnen! Därefter tog jag mig vidare till "The statue of goddess of Mercy" som beskrivs vara parkens stolthet. Statyn är 25 meter hög och sydost asiens största gudinna staty.Även här var jag helt ensam och det förvånade mig inte. Vädret var hemskt och jag skrattade mest åt mina egna försök att ta skydd under paraplyt. Trots att jag var genomblöt hade jag det konstigt nog bra. Tack vare vädret slapp jag ju iallafall trängas med massa människor. Kul att upptäcka helt nya platser jag inte räknat med att få se.
Gudinna statyn gick även att gå upp i vilket jag såklart gjorde. Här har vi lite tempelutsikt:
Keelung hade sin egen vesion av hollywood skylten uppe i bergen. Staden hade också en stor replika av frihetsgudinnan på ett hustak.
Sista stopp innan det var dags att åka tillbaka för kinesiska var ett besök vid Ershawan fort (Haimen Tiansian). Det gamla fortet låg även det på hög höjd med fin utsikt över staden. Fortet byggdes under Opium kriget för att skydda sig mot brittiska styrkor. Idag är det mesta borta men några ruiner kan man fortfarande kolla på. Runt området går fina promenad slingor genom skogar och en gammal begravningsplats. Ett intressant men blött besök. De gamla stentrapporna var täckta av mossa och blev svinhala i regnet. Var bara nära döden ungefär 6 gånger då jag fick för mig att klättra upp på den gamla muren.
Fin utflykt och fin stad men allt annat än fint väder!