TurningTaiwanese.blogg.se

Nu är jag i Kyoto och jävlar i mig vad kallt det är. Vet inte riktigt vad som hände sista dygnet men visst fan blev det kallare. Jag måste se ut som en riktig tjockis då jag går runt i 4 lager kläder. Men egentligen gör det ju inget alls för oj vad fint kyoto är! Lugnare än osaka och så mycket fina gamla kvarter med låga hus av typisk japansk stil. Jag bor också på ett riktigt bra hostel trots att det är ganska dyrt. Är dock värt ungefär varenda krona för sover som ett litet barn. Utan tvekan bästa sängen jag sovit i under de senaste 4,5 månaderna.Resan till Osaka gick himla smidigt och snabbare än vad jag trodde, runt 20 minuter. Kyoto har för övrigt den fetaste tågstation jag sett! Supermodern och allt känns väldigt påkostat. Dock har jag hittills haft lite problem med kyotos tunnelbana/tåg. Vet inte om det bara är jag som är dum i huvudet eller om det faktiskt är mycket mer komplicerat än Osakas motsvarighet. Detta har iallafall medfört att allt tagit lite längre tid under de här två dagarna. En annan sak jag upptäckt är att taxbilarna är det sötaste jag sett! Ingen aning vad det är för bil men de är små och fyrkantiga och känns lite retro. De i pastell är mina favoriter. Sen blir det hela ännu bättre när alla chauförrer bär kostym med vita handskar och dörrarna öppnas och stängs automatiskt. Sen har de ett neonhjärta på taket som lyser grönt när taxin är ledig. åh så bra det är. Här är något annat som är bra:

I söndags kom jag fram runt 1 tiden och beslöt mig för att ge mig ut direkt för att se hur de gamla geisha distrikten runt Gion. Jag spanade även in några tempel i området och måste säga att det är så himla skönt att se något annat än de kinesinspirerade i Taiwan. Gillar den japanska arkitekturen mer och trädgårdarna runt om byggnaderna är så vackra. Problemet runt Gion var dock att alla skyltar som visade folk till rätt gator var på japanska så det var himla svårt att hitta rätt. Vet inte riktigt hur länge jag virrade runt med min lilla karta och svor över min okunnighet. Hur som helst var det väldigt fint även om det var mycket folk. Men det mest fantastiska hände när jag satt i taxin tillbaka (hittade inte rätt buss). Helt plötsligt stängdes vägen av precis framför vår bil och ut ur närmsta byggnad eskorteras riktiga små geishor in i två bilar. Så himla fina med sitt perfekta smink, hår och kläder. De behandlades verkligen som kändisar och folk flockades. Tyvärr hann jag inte ta en bild men jag är glad att jag hade turen att få se dom! Väldigt många springer runt i de här kvarteren med full utstyrsel men utan själva sminket så det är lätt att se att de inte är den äkta varan.

Jag sprang på ett fint zen tempel, försökte men förstår inte riktigt det här med mönster i sten.

Efter detta och lite mer svordomar lyckades jag hitta rätt bus som tog mig mot the golden pavillion (Kinkakuji) som antagligen är kyotos största stolthet. Hela templet, både ute och inne är täckt av guld och när jag kom dit hade det börjat skymma vilket gav en vacker reflektion i byggnaden. Området runt om kring är även det vackert! Templet var tidigare innan 1400 talet en bostad åt någon mäktig man men efter hans död var hans sista order att hans bostad skulle bli ett tempel. Sagt och gjort. Verkligen inte en dålig bostad!

Tillbaka på hostlet hade jag fått nytt sällskap i mitt rum av en tysk kille och en korean. Båda visade sig vara himla trevliga så vi gick ut för att äta middag/dricka öl. Vi hade fått tips om ett ställe med fantastisk mat så vi tänkte att det lät trevligt. Det slutade med att vi stog utomhus (!!) och köade i nästan 45 minuter. Men tur nog så var det så jävla värt. Stället såg inte mycket ut för världen och de hade bara en rätt så man kunde bara välja storlek men herregud vad gott. Det var en hotpot med nudlar och fläsk vilket inte heller låter mycket för världen men det var det. Jag gillar ju inte ens hotpot men på nått sätt gjorde de det himla fint. Ännu ett bevis på att de bästa ställena ofta ser ut som någons halvsmutsiga vardagsrum.

Bra första dag i Kyoto så att säga.