Herrgud vilken lång dag. Resan för min del började alltså 03.30 imorse i ett otroligt blött Peking. Måste säga att jag haft sån himla tur med vädret ändå. Visst att jag klagat en hel del på värmen, men det hade ju verkligen inte varit kul med regn på muren. Kändes med andra ord som jag åkte precis rätt dag. Efter att legat och vridit mig i två timmar klev jag upp och packade ihop det sista och drog till flygplatsen. Än så länge gick det bra. sen hände nått.
Väl på plats i första kön för incheckning och koll av biljett/visum får jag det fina beskedet att jag inte kommer få komma in i Taiwan då jag inte köpt någon returbiljett. Kul tänkte jag. Det var alltså här det skulle skita sig, vid det allra sista steget. Lugnt och harmoniskt försökte jag förklara för denna lilla kvinna att jag visst ska få gå på planet eftersom jag ska studera och just nu inte vet hur länge jag blir borta. Även här fanns det språksvårigheter och hennes argument är gång på gång "no no, no entry". Hon har tydligen bestämt sig för att min resa slutar här. Happ kul tänkte jag och började i panik försöka hitta lösingar på detta "lilla" problem i huvudet. Skulle det kanske funka om jag ringde hem och nån bokar en biljett till när som helst som jag sen kan boka av? Räcker det om jag visar upp den på mobilen? Men hur är det med tidsskillnaden nudå, sover folk hemma? Och kan man boka av biljetter hur som? När jag snabbt kommer fram till att jag inte orkar med det där ber jag att få prata med någon högre ansvarig eller nån med bättre språkkunskaper. Efter många om och med får jag prata med en man som inte heller vet hur vi ska lösa det här. Jag tänker att jag inte kan vara första utbytesstudenten som inte har någon hembiljett så jag frågar hur dom då brukar lösa det. Han svarar att "ja men då har dom ju ett bevis med sig att dom ska studera."..... Förbannad plockar jag då snabbt upp intagninsbeskedet och så var saken löst. Här hade jag alltså stått helt i onödan alldeles för länge och varit asnervös och trott att jag inte skulle komma iväg och det enda som behövdes var att visa ett brev? Varför sa dom bara inte det?
Förutom detta lilla missöde gick första resan fint men sömnen uteblev då det just då var viktigare att kolla på serier. Väl i Hongkong är vi försenade och jag kommer in på flygplatsen 20 minuter innan boardingen. Då har jag fortfarande inte gått igenom nån säkerhet och jag vet ju att flygplatsen är ganska stor. Så jag börjar bli nervös igen. Fastnar då såklart i kontrollen med en av mina väskor. Damen har hittat nått konstigt föremål i min plånbok så hon vänder bokstavligen upp och ner på allt och skakar. När hon inte hittar något där fortsätter hon meden grundlig genomsökning av väskan. tiden går.. Tillslut får jag gå och rusar smått iväg. Som "tur" är är planet försenat. I denna biljett kontroll händer precis samma sak som i Beijing och dom förklarar att tyvärr kan jag inte komma in i Taipei. Denna gång visar jag bara upp beskedet och får gå. Det visar sig sedan att planet är väldigt försenat och vi blir närmare 2h sena upp i luften. Detta medför att jag missar min transferbuss i Taipei. Det gör iofs inte så mycket då jag äntligen är på plats..
Efter mycket fix och trix med att växla pengar och fixa telefonkort och vänta in folk kommer vi äntligen iväg från flygplatsen. Jag skulle egentligen varit vid campuset kl. 14.20 men kommer dit först efter 18. Första intrycket är att värmen är fuktigare här än i Beijing.
Själva incheckningen gick bra med hjälp av oerhört söta volontärer som hjälpte till att fylla i en hel hög med papper. Efter betalning av ett elkort får jag nycklarna till rum 11 på 12 våningen (näst högsta). Mitt rum är så sött! Visst är det litet men hade väntat mig mycket mindre. Det bästa av allt är utsikten, alltså oj vilken tur jag haft! Jag har rummet som vätter ut mot staden och jag ser Taipei 101 från fönstret! Himla nöjd!
Vid det här laget var jag så trött och så svettig att jag mest ville lägga mig och dö men eftersom ingen madrass ingår i rummet var det bara ner och ta tag i det direkt. Som tur är säljer receptionen i huset allt det nödvändigaste och alldeles utanför vår port finns ett litet stånd med husartiklar som håller extra öppet dom första dagarna.
Sprang sen på en drös franska tjejer i lobbyn som jag tidigare sett på bussen. Det visade sig att dom var påväg ut och käka så jag frågade om jag fick följa med, och det fick jag ju såklart. Skönt tänkte jag, nu är det värsta över, att ta den där första kontakten. En ny drös franska människor anslöt (väldigt många fransmän här) och en tysk tjej hängde på sen drog vi planlöst ut och letade mat. Vi hamnade på nått litet hak och jag käkade ris (med pinnar!!) med kyckling (tror jag) tillsammans med nått typ av brunt ägg. Kalaset gick ungefär på 15 riksdaler. Det känns stabilt. Alla var också väldigt trevliga och trots att min engelska känns ganska ringrostig just nu så var det en fin stämning. Imorgon får jag nog också sällskap av den tyska tjejen Lauren vilket känns väldigt trevligt. Alltid roligare att upptäcka tillsammans med någon. Det visade sig även att en av de franska tjejerna är min granne. Känns också lovande!
Jag känner mig otroligt positivt inställd till vårt område baserat på det lilla jag sett. Finns en hel drös med affärer, matbutiker, barer och restauranger tillsammans med olika marknader alldeles gatorna brevid vårt hus. Imorgon när jag är pigg och det inte är mörkt längre ska jag ut på upptäcktsfärd.
Väldigt blandade känslor under dagen. Har fortfarande väldigt svårt att greppa att jag ska bo här i nästan 5 månader. Det är ingen semester liksom. Det kommer bli hemskt spännande att se hur det blir. Det känns iallafall väldigt skönt att ha en helt ledig dag imorgon och bara gå runt och känna efter och ta in lite av allt det nya.
Nu jävlar ska jag ta den längsta duschen i mitt liv sen lägga mig i min väldigt hårda säng på en madrass av bambu. Avslutar dagens uppdatering med en bild från min nya utsikt:
