Klockan 06:40 i lördagsmorse påbörjade jag, Lily, Islam och An Jelly resan mot Taroko national park. Eftersom vi var lite sent ut med att köpa biljetter var snabbtågen som skulle ta oss direkt till Hualien slut så vi fick istället börja resan med en buss till Yilian för att sen byta tåg till Hualien. Dock blev det tajt om tid och vi missade tåget. Som tur var har An Jelly tidigare bott i Kina och kan därför göra sig väl förstådd på kinesiska. Hon flörtade därför till sig nya biljetter till nästa tåg. Tråkigt nog var alla sittplatser slut så vi fick sitta på golvet mellan 2 toaletter. Vi gjorde det bästa av situationen och cirkus 1.5h senare var vi på plats i Hualien. Där mötte vi upp Talitha som åkt kvällen innan. Bussen från Hualien till Taroko tog ungefär en timme och tillslut hittade vi även på vårt hostel efter att ha gått upp och ner för en backe några gånger. Alltid svårt att hitta rätt då taiwaneser har en tendens att skylta väldigt dåligt. Hostlet vi valt låg i en sömnig liten by alldeles vid ingången till Tarokos nationalpark och det funkade fint. Skönt att slippa åka shuffelbuss mellan Hualien och taroko som de flesta väljer att göra då utbudet på hotell i Taroko är väldigt litet. Mannen som ägde hostlet var trevlig och bra på engelska vilket alltid är en glad överraskning.
Efter en stadig lunch och inköp av fika valde vi att ta oss till Shakadang trail eller "Mysterious valley trail" som den också kallas. Leden är den mest kända i Taroko vilket även gör den ganska välbesökt. Det är även denna trail som man skulle ta för att kunna besöka urbefolkningens 2 byar. Tyvärr visade det sig att denna del var avstängd eftersom det för tillfället var för farligt att ta sig fram där. Detta var ju såklart väldigt tråkigt eftersom jag sett fram emot att besöka byarna men leden visade sig vara väldigt vacker ändå trots att den blev lite kortare än de 7h vi räknat med.
Vi åkte från ett regnigt Taipei med inställningen på dåligt väder då en ny tyfon skulle röra sig över landet under helgen. Dock hade vi sjukt tur och det visade sig att vi hamnade precis under stormen. Lördagen bjöd på strålande sol med nästan lite för hög temperatur. Som tur var kunde vi svalka oss i vattenbrynet av den turkosa floden där vandringsleden tog slut. Här kommer lite bilder från Shakadang trail:
Vi undrade väldigt hur man skyddar sig mot mördar bin? 
Shakadang trail var otroligt vacker och hela tiden går man med klippväggen på ena sidan och den turkosa floden på den andra. Vi gick och pratade om hur anlagt allt känns. Det är verkligen som att någon gått och planerat och placerat ut alla klippblock, buskar och träd på det perfekta stället för att göra allt så idylliskt som möjligt. Det är svårt att greppa att en naturlig process kan skapat ett så otroligt vackert landskap. Dock kan jag tycka att leden var lite för välbesökt.
Efter att slappat och vadat runt i vattnet gick vi vidare mot Changchun, (Eternal Spring) trail. Plötsligt var det som om någon slagit av ljuset och allt blev nattsvart. Klockan var 6. Vi var tvugna att vända då vi inte var jättesugna på att ta oss in i den mörka skogen utan ficklampa och slåss med brunbjörnarna. För att komma tillbaka till hostlet är man tvungen att gå genom några vääääldigt långa tunnlar. Såklart kan man även ta shuffelbussen som går varje timme till de olika vandringslederna men det tänkte inte vi på. Väl "hemma" somnade jag före 10 och sov som ett litet barn hela natten. Kan inte komma ihåg när jag sov så hårt senast. Det måste varit den mjuka madrassen.
Lördag vaknade vi upp till ett lite molnigare Taroko vilket kändes skönt. Dagen före hade vi fått varningen att alla vandringsleder kanske skulle stängas på grund av tyfonen som skulle komma. Som tur var hade tyfonen ändrat riktining under natten. Vi begav oss istället mot Baiyang waterfall trail som ligger längre bort än shakadang trail. Via bussen gick det hur smidigt som helst. Herregud vilket ställe vi släpptes av vid. Än en gång är det svårt att förstå hur sjukt fin natur Taiwan sitter inne med. Varje nytt ställe överraskar. Här var det också bra mycket mindre folk och vi fick även se lite apor. Leden början med en 380m lång mörk tunnel genom ett berg och längst med hela vandringen går man genom en drös olika grottor. Väldigt mysigt. Vid sista tunneln, "Water curtain" möts man av en smal liten uppbyggd gång längst ena bergsväggen medan vatten forsar över resterande del av marken. Från taket forsar det också vatten och man går mer eller mindre genom ett litet vattenfall. Blött men häftigt. Det visade sig att denna del av leden tydligen var avstängd pga för mycket vatten och för dålig gångväg men det såg vi först när vi kom tillbaka. Det här var den ända bilden vi lyckades ta inne i grottan:
Sedan kom vi fram till Baiyang waterfall vilket var så otroligt fin att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Jag älskade verkligen den här vandringsleden och jag tycker den var vackrare än Shakadang trail som fler kanske väljer att besöka. Jag vet att det blir hemskt mycket bilder nu men lite såhär såg det ut:
Efter detta åkte vi pånytt till Eternal spring shrine trail för att se Taroko Gorge som är ett av asiens sju underverk. Såhär såg det ut:
Vi åkte mest dit för att man "måste" se templet när man väl är i Taroko. Jag tycker inte det var jätteimponerande och det var alldeles för mycket turister. Man blir nog lite bortskämd med vackra platser här. Om man inte sett Taiwans natur förut skulle nog det här ändå vara bland det vackraste man sett.
Tyvärr var själva leden bortom templet avstängd för reparation och samma sak gällde "The tunnels of nine turns" som ska vara en av de vackraste lederna i parken. Den sistnämnda ryktas vara avstängd i 4 år framöver då delar av leden rasat samman.
Trötta och nöjda påbörjades resan hemåt. När vi går från lilla byn är himlen helt lila.
Strax efter klockan 7 står vi på en kolsvart parkering med skogen i ryggen. I parken används ingen elektrisitet vilket gör allt otroligt mörkt och lite läskigt. Efter att smått börjat förstå att ingen buss kommer komma ger vi oss ut för att leta efter folk som kan hjälpa oss. Vi stöter lyckligtvis på världens sötaste poliser som är ute på kvällspatrull. De förklarar vänligt att bussen inte går uppifrån parken längre utan från nere i byn. Vi har ungefär 6 minuter på att ta oss den lite för långa sträckan. Vi slänger på oss våra ryggsäckar och börjar springa (vi har ju ett tåg att passa). Polisbilen åker efter oss och lyser upp vägen medan vi springer nerför backen. Väl framme i byn åker polisbilen före och stannar bussen så vi hinner med. Otroligt gulligt. Annars hade det nog blivit en extra natt i taroko. vilket iofs hade varit ganska fett..
Tillbaka i Hualien har vi lite tid att strosa runt och staden ger ett bra intryck. Som vanligt är allt väldigt rent och staden känns modern med stora affärer. Dagen avslutas med dumplings och strax efter midnatt är vi tillbaka i Taipei. Helgen blev otroligt lyckad och jag är hemsk glad över att fått uppleva Taroko. Jag kommer definitivt försöka åka tillbaka hit och göra fler vandringar. Vet inte riktigt vad som hänt med mig. Jag har väl aldrig varit någon stor naturmänniska? nu är det utan tvekan det bästa jag vet med Taiwan. Jag kan verkligen rekommendera alla som har vägarna förbi Taiwan att åka till Taroko. Också alla som inte har vägarna förbi. Bara den här platsen gör det liksom värt att åka till Taiwan.
Idag (tisdag) är jag hemma och är sjuk. Eller hemma och hemma, har ju vart i skolan men nu har jag tagit kväll. Stoppar i mig konstiga vitaminer och piller och min kost består av löjliga mängder frukt. Jag måste ju vara frisk till på torsdag för då åker jag ut på äventyr igen. Studentlivet här i Taiwan är ju inte direkt tråkigt.
mmmmmmm dumplings. Ni förstår inte hur mycket jag överkonsumerar dom här små degknyterna. För det här kalaset betalade jag ungefär 6 kronor. liiiite bättre än paketnudlar hemma i sverige.
MEN VEM DRIVER MED MEJ. så.jävla.vackert.