Äntligen hände det!! Som jag och Lily har väntat! Jag vet att det är hemskt att önska jordbävningar och jag ville ju såklart inte ha en stor där någon skadades osv..jag är ju inte elak människa. Men oj vad vi undrar över när det skulle komma då frågan aldrig varit OM vi skulle få uppleva ett utan mer NÄR. Taiwan ligger ju väldigt nära "eldsringen" som är där kontinentalplattorna möts. Det sker några jordbävningar varje dag på ön men dom flesta är så små att dom aldrig känns.
Hur som haver, jag har haft en hemsk vecka bestående av midterm ångest. På måndag sätter det fart med inte ett, utan två prov som kommer vara ganska avgörande för min termin. Veckan har alltså gått ut på att försöka läsa ikapp och hålla ordning på allt. Torsdagar är min längsta dag i veckan och även den jobbigaste vilket gör att vi utvecklat en "don't-kill-yourself-beer-thursday" som tar fart direkt efter min alldeles för långa och komplicerade Kant lektion (mer om den sen). Jag satt alltså på lektion när det fantastiska hände. Mitt i högläsningen av ett kapitel början bordet skaka nått så väldigt. Jag trodde det var Talitha som satt brevid mig som dampade ur men snabbt märkte jag att allting faktiskt skakade. Så himla mycket man hinner tänka på några sekunder. Först blev jag asglad sen lite rädd, för hur ska man veta hur mycket husen egentligen tål? Det kändes som om skalvet höll på hur länge som helst och det var utan tvekan det sjukaste jag varit med om. Det var alltså ett ganska rejält skak och alla blev nog lite chokade. Iallafall vi utbytesstudenter. Dock sa flera lokalbor jag pratade med efter att det var större än det man vanligtvis brukar känna. Det är heeelt sjukt vilka naturkrafter det finns! Själva skalvet skedde i Hualien som ligger ungefär 17 mil från Taipei och på vissa ställen kan man läsa att skalvet låg på 6.6 och på andra ställen 6.3 på skalan. Stora skalv beräknas iallafall vara de över 4 och under 2 känner man inte av skalvet. Det känns som om jag hade den "perfekta" första upplevelsen av en jordbävning. Stor nog att kännas ordentligt men för liten för att nån eller något ska skadas. Lily som har ett konstigt stort intresse för naturkatastrofer av olika slag var lika överlycklig som jag så vi gick direkt ut för att fira med lite "jordbävnings-öl" som är bra mycket trevligare än den andra typen.
Jag tycker ändå det är konstigt att vi inte fått nån information över hur vi ska bete oss vid jordskalv. Lily som befann sig på 12 våningen i dormsen berättade hur studenterna på hennes våning sprungit ut i korridoren och skrikit. Inte jättekul att vara så högt upp, även om skalvet var ofarligt i Taipei. Hur ska man liksom kunna veta det? Man har ju flera gånger fått höra om skalvet som skedde 1999 som var det värsta genom historien då 2300 dog och de materiella skadorna var enorma. När något sånt har hänt, och med tanke på att jordbävningar sker så ofta borde vi få nån typ av information vad som gäller.
Jag och Lily var iallafall höga på livet resten av kvällen och det var otroligt häftigt att vara med om en jordbävning.