Första stopp efter lunchen var Dora Observatory som ligger på toppen av Mount Dora (Dorasan). Från observatoriet har man fin utsikt över nordkorea och man kan med hjälp av kikare både spejja in ett flertal städer, vaktorn och de stora statyer av Kim Jong-il som han själv låtit resa vid bergen. Himla spännande!! Jag tror jag & Islam var dom som stoppade mest pengar i kikaren. Hur ofta får man liksom chansen att snoka på nordkorea!? När vi var där var dimman ganska tjock vilket gjorde att vi inte kunde se så långt som man vanligtvis kunde göra men det räckte gott och väl. Dimman tillförde ytterligare mystik över det nordkoreanska landskapet. Även här var man noga bevakad av en drös av militärer och man fick endast fota platsen från långt håll och hålla sig bakom en speciell linje. Därför kan jag tyvärr inte riktigt visa hur spännande platsen var. Såhär såg det iallafall ut på håll:
Försökte sprida lite kärlek över nord
Efter att i stort sätt blivit dragna från platsen åkte vi vidare mot the third infiltration tunnel ( tunnel of aggression) som ligger väldigt nära Dorasan. Fram tills idag har Sydkorea upptäckt 4 underjordiska tunnlar grävda av Nordkorea i riktning mot Seoul. Denna tunnel upptäcktes 1978 efter att många person hört röster under marken och slagit larm. För att upptäcka tunnlarna borrade de ner järnrör i marken för att upptäcka tomrum. Militären fortsätter än idag att kontinuerligt borra efter nya tunnlar och man tror att det minst finns ett tjugotal till som ännu inte hittats. Tunnlarna är byggda för att kunna göra överrasknings attacker mot syd och tunneln vi fick besöka är 1,7 km lång och ligger 73 m under marken. Tunneln beräknas kunna rymma 30 000 soldater per timme. När man hittade tunneln trodde man först att det var en kolgruva man upptäckt. När man sedan kikade lite närmare visade det sig att det var svart målarfärg på väggarna och inte kol. Nordkorea har nekat att de byggt någon av de 4 tunnlarna men undersökningar visar med hjälp av riktningen på sprängmedel och andra experiment att tunnlarna endast kan vara byggda från norr.
Hur spännande kan då en liten tunnel vara undrar ni? jättespännande kan jag berätta! Efter att fått ta del av informationen kring tunneln känns det overkligt att själv få gå ner under marken och gå samma sträcka som nordkoreanska soldater vandrat med mål att attackera syd. För att skydda sig mot anfall i tunnel har nu sydkorea byggt upp flera betongväggar inuti tunneln som ska blockera ovälkomna besökare från andra sidan och om de skulle lyckas spränga sig igenom en av murarna har man helt fyllt upp utrymmet mellan två väggar med vatten för att hindra fortsatt framfart. Vi fick gå fram till denna sista säkerhetsvägg där de byggt ett litet fönster så att vi kunde se skyddsmuren och vattnet på andra sidan. Tunneln är under vissa partier väldigt liten åt alla håll och jag har svårt att föreställa mig hur 30 000 soldater ska kunna ta sig igenom. Men sen är ju koreaner ganska små så vad vet jag. Det skulle iallafall inte fungera om allasåg ut som jag. I tunneln fick man inte heller ta kort men här dricker Islam lite vatten vid ingången till tunneln (spännande värre).
Efter besöket i Tunneln fick vi även tid att besöka det lilla museum som finns i anslutningen till platsen. Här kunde vi kika in saker man hittat i området såsom vapen, krigshjälmar och bilder från de andra tunnlarna. Helt vanliga saker som man hittar vid kolgruvor så att säga.
Sedan begav vi oss mot Seoul igen med många nya erfarenheter rikare. Jag är typ fortfarande avundsjuk på mig själv för att jag fått besöka dom här platserna och jag kan inte komma ihåg när jag hade en sån här spännande dag senast. Vi var framme i Seoul igen runt halv 4 snåret och beslöt oss för att passa på att besöka War Memorial of Korea som ligger nära Kooridors kontor. Väldigt mycket krig och elände den dagen men det är väl lika bra att köra fullt ut tänkte vi. Museet var iallafall väldigt intressant och sjuuuukt stort och gratis vilket alltid är fint. Mindre fint var väl att det var svinkallt. och då menar jag svinkallt. För att avsluta kvällen på topp lämnade vi allt tragiskt bakom oss och mötte upp lite folk från vårt fina lilla hostel för att dricka drinkar och dansa.
Underbar dag och bara denna torsdag gjorde det helt klart värt att besöka Sydkorea. Jag och Islam har nu slutit en pakt och förhoppningsvis kan vi se gränsen från andra sidan 2015. den som lever får se..
