Under helgen mamma var här bestämde vi oss för att lämna Taipei och åka ut till Penghu som är ett archipelago av ungefär 60 små örar som ligger på västra sidan av ön. Jag har velat åka dit ett längre tag men det har aldrig riktigt blivit av. Trots att det nu är ganska ur säsong hade vi riktigt tur med vädret och det var ungefär som svensk sommar fast lite blåsigare.
Efter en liten propellerflygning på 50 minuter från den lilla flygplatsen Songshan mitt i Taipei landade vi i huvudorten Makong på Penghu Island. I receptionen hittade vi cyklar att hyra och eftersom själva staden är ganska liten valde vi att utforska området cyklandes. Himla mysigt sätt att ta sig fram på. Under förmiddagen cyklade vi ner till havet och åt bakelser på stranden, besökte lokala marknader, kikade in massa tempel och de gamla kinesiska kvarteren. Det märktes tydligt att det inte är högsäsong just nu och under resan såg vi knappt några turister alls. Under somrarna är platsen välbesökt av turister då den har Taiwans finaste stränder och korallrev. Penghu har även utnämnts att ha 1 av de 10 finaste stränderna i världen enligt Lonley Planet. När vi var där hade dock många ställen likt restauranger stängt och det var mycket renovering på gång av templena. Över lag kändes staden väldigt övergiven och det är helt sjukt hur hela områden av staden nära havet ligger övergivna och halvfärdiga. Man skulle typ kunna döda för dom här tomterna men ändå står det mesta i ruiner. Lite konstig känsla att cykla in i de här områderna och gå omkring bland övergivna gator och tomma hus som ändå är färdigbyggda och redo att användas. Det kändes nästan lite spöklikt! Det var iallafall väldigt mysigt att cykla runt och bara upptäcka!
På eftermiddagen tänkte vi att vi skulle ta "en liten tur" tll Fenggui och en grotta som skulle vara sevärd. Fenggui ligger på andra sidan sundet av huvudön och vi tänkte att det var en lagom cykeltur till eftermiddagen. Där hade vi nog lite fel. Det visade sig att turen var ungefär 4mil lång vilket är fruktansvärt långt för min otränade dagsform. Det blåste vid det här laget också halvt (hel) stom och motvinden och uppförsbackarna var inte att leka med. Mamma klagade inte en endaste gång medan jag höll på att dö. Grottan visade sig inte vara något spciellt alls och för att ens hitta den fick vi ta hjälp av en liten man som fick komma och peka ut den. På hemvägen mörknade det snabbt och sista biten cyklade vi i mörket, utan riktiga lampor på motorvägen. Säkerheten kändes sådär men efter lite felåk kom vi äntligen tillbaka till hotellet. Vi fick iallafall se en riktigt fin strand på vägen och en vacker solnedgång över vattnet. Med blåsor i händerna och med en röv som skrek av smärta firade jag livet med 11 timmars sömn. Första gången sen jag åkte hemifrån som jag sov på en skön säng igen! Allt var så fluffigt och underbart! Det ända jag ångrar med Taiwan hittills är att jag inte la några kronor extra och köpte en riktig madress istället för "bambu-lyx-madrassen" som håller klassen av ett betonggolv.
