Oj jag vet knappt vart jag ska börja. Känns redan som det hänt så mycket och just nu är jag helt tom i huvudet av alla nya intryck.
För att börja från början..
Det finns inte mycket att säga om flygresan. Det gick bra och relativt fort. Dock blev det ingen sömn den här flygresan heller så efter att inte ha sovit på 2 nätter plus en tidsskillnad på det resulterade det i att var en trött Hanna som klev av planet.Trött men glad såklart, jag hade ju överlevt.
Ungefär 2 meter utanför flygplatsen fick jag min första lilla kulturkrock då ingen av taxibilarna pratade engelska. Detta var ju iofs ganska väntat men fortfarande lika problematiskt. Detta kom sedan att bli en ihållande trend under hela dagen vilket stundvis fick mig att vilja skjuta mig själv i huvudet eller hoppa från närmaste skyskrapa. Jag skyller dagens dåliga tålamod på alltför lite sömn.
När jag äntligen kom till hotellet efter lite felkörningar visade det sig att inte heller hotellets personal pratade engelska. Jag vet ju att jag sa hemma att "men det är väl spännande att inte kunna göra sig förstådd hela tiden". Jag säger nu: Nej. Nej det är det inte. Det är frustrerande. Annars är hotellet jätte fräscht och det ligger bra till. Dock undrar jag lite över det här:
Jag trodde väl aldrig riktigt att jag skulle vakna till liv igen men det gjorde jag. Så jag avslutade kvällen med att ta mig till Wangfujing-gatan som är Beijings "förnämsra shoppinggata" enligt min guidebok. Och jävlar vad jag inte blev besviken. Var tvungen att sansa mig och inte springa igenom allt idag. Köpte mig iallafall en fruktansvärt söt senapsgul kort jacka med skinnarmar för 200 riksdaler. Jag blir bara gladade och gladare att jag får ha ytterligare 20kg med mig härifrån, det kan behövas.
Är det här nått typiskt kinesiskt att kolla på andra när dom duschar/bajsar eller är det mitt hotell som har nått snuskigt för sig?
Hur som haver så gav jag mig ganska snabbt ut till Jingshan-parken (Jingshan Gongyuan) som jag längtat efter att besöka. Det är en stor fin trädgård med massa små tempel och om man tar sig upp till kolberget får man en sån här fin utsikt över hela förbjudna staden:
så hiiiiimla fint. Så där satt jag på mitt lilla berg, vid ett tempel och vart allmänt asglad på livet.
I samma park och i detta träd hängde sig den sista kejsaren av Ming dynastin. Det tyckte jag var fränt.
Efter detta gick jag längre än jag gjort i hela mitt liv. väldigt oplanerat. Som en följd av tröttheten i kombination med världens hetaste dag (varför ljuger folk och säger att man aldrig ser blå himmel i Peking?) höll jag på att dö. bokstavligen. Men oj vad fint det var. Gick runt i små kvarter helt utan turister, på bakgator där gamla tanter satt och skålade i te. Har nog på riktigt aldrig gått så långt förut, man vill ju hela tiden se vad finns bakom nästa krök. Dock medför detta att jag heller aldrig varit så vilse som idag och det vet ju de flesta av er att jag är ganska ofta. Stundvis har detta mysiga promenerandet därför bytts ut mot att jag skriker på mig själv. Jag har liksom så himla svårt att förstå varför jag måste gå fel 3ggr i en 4 vägskorsning innan jag hittar rätt, varje gång.
Promenaden som egentligen skulle leda mig till himmelska fridens torg tog därför väldigt lång tid. Men fram kom jag tillslut.
Och då tänkte jag på dig mormor, precis som jag lovade. Torget var så fruktasvärt stort vilket kanske inte borde varit en överraskning då det faktiskt är jordens största offentliga plats. Men för mig var det en överraskning. Jag gick runt och kikade på alla monument dom rest upp på olika ställen och efter att ha tagit mig från ena sidan till den andra var jag inte människa längre. Därför begav jag mig hemåt för att ta en powernap.
Jag trodde väl aldrig riktigt att jag skulle vakna till liv igen men det gjorde jag. Så jag avslutade kvällen med att ta mig till Wangfujing-gatan som är Beijings "förnämsra shoppinggata" enligt min guidebok. Och jävlar vad jag inte blev besviken. Var tvungen att sansa mig och inte springa igenom allt idag. Köpte mig iallafall en fruktansvärt söt senapsgul kort jacka med skinnarmar för 200 riksdaler. Jag blir bara gladade och gladare att jag får ha ytterligare 20kg med mig härifrån, det kan behövas.
Längst paralellgatorna hittade jag trånga små matmarknader där jag intog min kvällsmat i form av olika små rätter. Jag köpte korv (trodde jag) som inte smakade korv alls. vill nog inte veta vad det var...och massa exotiska frukter och andra oidentifierade saker. Jag hoppas jag inte vaknar magsjuk imorgon. Det här tackade jag nej till idag men känner mer och mer att jag nog måste prova. Dom rörde sig fortfarande.
Efter detta lilla kvällsäventyr åkte jag hem igen. Denna gång med tunnelbanan. Jävlar i mig vad mycket smidigare det var. Blev inte arg en endaste gång. Nu blir det fan ingen mer taxi den här resan. Tunnelbanan som tar mig till andra sidan staden kostar också 2 kronor så det känns win både för resekassan och för mitt temprament.
Hoppsan vad långt detta blev men som sagt, mycket nytt jag vill dela med mig av. Imorgon tänkte jag besöka den förbjudna staden för att sedan försöka ta mig till trumtornet som ligger brevid hutongerna som jag längtar efter att besöka.
Trots sjuk trötthet och värmeslag har min första dag i Peking varit väldigt fin och jag längtar tills imorgon så nu ska jag sova.
Det enda som just nu ligger på minus gällande Beijing är alla dessa...
Hejdå på er