TurningTaiwanese.blogg.se

Turning Japanese

Nu har jag varit i Tokyo i 2 dagar och vad ska man egentligen säga?Jag har aldrig varit med om något liknande! Varken till storlek eller folkmängd. Det är helt sjukt hur mycket folk det är överallt och transportsträckorna ska vi inte ens prata om. Det tar verkligen sitt lilla tag att ta sig dit man vill. Systemet i sig finner jag helt sjukt.

Jag blir väldigt snabbt trött av alla människor så många kaffepauser blir det varje dag. Men det är ju lite så det ska vara när man har semester.Förutom att jag knappt orkar med alla människor är Tokyo ungefär precis sådär som jag tänkt mig. Väldigt modernt, roligt och konstigt. Under de här två dagarna har jag åkt mellan olika stadsdelar och mest kikat runt. Första besöket blev Shibuya som nog räknas vara Tokyo´s största shoppingdel. Det är heeelt galet. Varuhus och neon överallt och alla varuhus har i snitt 9-10 våningar fulla med affärer. Dock är det mycket som inte är i min stil. Hemskt mycket kawaii och gothiskt. Men det är väldigt kul att gå runt och bara kolla, helt plötsligt hamnar man på en våning som går helt i rosa där alla affärer säljer tyllklänningar i alla pastellfärger i hela världen och där expiditerna ser betydligt mer ut som dockor än människor i sitt flerfärgade hår och glittriga cirkellinser. Ungefär lika ofta som det händer, så råkar man komma upp på en våning som visar sig innehålla endast animéporr. Då blir man inte kvar lika länge. Än så länge har jag inte shoppat mycket alls, mest smycken. Jag tycker det är svårt att orka titta runt på alla våningar där alla butiker liksom sitter ihop med varandra, blir lätt lite rörigt, helst med alla människor också. Har varit i Shibuya två gånger nu och man hittar nya gator hela tiden. Det finns allt från de största lyxmärkena till den totala motsatsen. Tog ju såklart också en kaffe på världens kanske mest kända starbucks vid korsningen i Shibuya som är en av världens mest befolkade (kan man säga så om ett övergångsställe?). Verkligen faschinerande att se hur mycket människor som flockas här och varje gång det blir grönt är det kaos.

Från ett smutsigt fönster vid starbucks:

Jag har även besökt Harujuku eller Takeshita-dori som är ett annat område som är väldigt känt i Tokyo. Här springer lolitorna runt för fullt och människorna är faktiskt mer intressanta än affärerna. Väldigt speciellt att se. Idag åkte jag till Shinjuku som ska vara ett annat stort shoppingområde och stort är det verkligen och skyskrapor överallt men tycker Shibuya är bättre. Åkte efter det till Rappongi hills mest för att kolla in en jättespindel jag läst om på nätet. Visade sig också att det var ett mega stort köpcentrum men eftersom jag hade lite ont i fötterna orkade jag inte gå i mer affärer.

Åkte istället för att vara lite kulturell till ”Tokyo Metropolitan museum of Photography”. Oj vad bra det var, ungefär som fotografiska fast mycket större. Kollade in 3 olika utställningar och två stycken var riktigt bra. Den andra var mest konstig då det var glaskuber i olika storlekar och videoklipp av mystiska saker. Imorse kollade jag även in Sensoji tempel som ligger här i Asakusa där jag bor. Det är ett stort känt tempel och mycket fint. Jag var dock där på ett mission. Vid templet kan man skaka en låda tills dess att en liten pinne med en symbol ramlar ut genom ett hål. När detta skett får man sedan leta på en liten låda med motsvarande symbol där man hämtar sin spådom. Fick höra att det är väldigt sällan man får en med otur men vad händer? Nu är det väl jag vs. Buddha resten av året då.

Har även bytt hostel vilket kändes bra då kapselhotellet jag sov på igår var som taget ur en skräckfilm. Kapseln i sig var väldigt mysigt och något jag verkligen ville prova men hotellet i övrigt var väldigt nergånget, nästan helt öde och allting fungerade halvdant och lamporna slogs av emellanåt. De hade ett ”spa” där jag var tvungen att duscha. Duschrummet visade sig vara likt det i badhuset och mitt på golvet stog ett upptappat badkar. Dörrarna var av glas och helt igenimmade. Om det var en film hade jag blivit knivmördad där och då. Inte mitt bästa hotellbesök så att säga men är man i Japan så lär man ju prova.

Nu bor jag istället på ett väldigt stort hostel i ungeär samma område som är bra mycket trevligare. Har 7 tjejer i mitt rum men bara träffat två än så länge. De verkar trevliga! Har dock träffat på lite killar som ska gör mig sällskap till Tokyo Skytree imorgonbitti för att kolla in panoramautsikten över Tokyo. Man ska tydligen också kunna se Mount Fuji vid klara dagar så hoppas på fint väder! Imorgon ska jag också gå på sumoturneringen vilket ska bli himla spännande!Nattinatten på er

Kyoto dag 3

Igår var min sista dag i fina Kyoto och jag började med att besöka templet Sanjusangendo som visade sig ligga väldigt nära vårt hostel. Det är inte ofta som det är promenadavstånd till ställen. Detta är utan tvekan ett av de bästa tempel jag sett på hela min resa och också ett av de mest speciella. Det stora, avlånga templet byggdes på 1200 talet och inuti gömmer sig 1001 statyer i guld av den buddistiska figuren ”Kannon”. Alla snittar en höjd på 165 cm vilket gör de naturtrogna. 1000 är uppradade i led likt en arme och framför dem, i mitten av templet står en jättestaty som kallas ” Natural tresaure”. Framför guldstatyerna står också 28 stora stenfigurer i naturtrogen storlek som agerar beskyddare åt ”armén”. Där fanns bland annat åskguden och guden av vind. Sen enligt tron så kan "Kannon" dubblera sig själv till 33 stycken vilket helt plötsligt medför att man kan säga att det finns 33000 "Kannon's" inuti templet. Detta ska tydligen vara ett väldigt bra antal. Väldigt fränt ställe! Det var totalförbud att fota där inne men för att ni ska förstå lite vad jag pratar om lånade jag en bild av allas vår bästavän google.

Efter detta begav jag mig bort mot geisha kvateren igen för att hitta en gata jag inte fann dagen innan. Väldigt tur att jag gjorde så för jag hittade både det mysigaste området ever, ett tempel och geishor, inte dåligt! Området heter Higashiyama och är stans bäst bevarade gamla område. Massa med trånga gränder och tempel längst vägen och massa goda saker att äta! Åt seriöst det godaste bakverket någonsin och då måste vi tänka på att jag ätit hemskt mycket bekverk under mina 22år i livet. Tänker inte ens försöka förklara vad det var. Ser simpel ut men låt inte detta lura er. Måste hitta fler.

Det där var tydligen nån figur man skulle be till. Han och hans kanin skulle fixa evig kärlek.

I slutet av gatan hamnade jag vid Kiyomizudera som är ett tempel jag tänkte besöka senare som jag trodde låg någon helt annanstans. Fin utsikt över staden och vid templet finns massa saker att titta på. Japanerna har verkligen mycket för sig vid sina tempel. De kör mycket på det här med spådomar vilket man hittar precis överallt (både vid tempel och på stan). De har också massa saker för sig för att bringa tur, typ blunda och gå mellan två stenar mitt i templet. Om man lyckas gå hela vägen utan att titta eller gå in i någon så ska man hitta sin eviga kärlek. En annan sak var att man skulle skriva ner sina problem på ett tunnt papper och sedan slänga det i en liten brunn. När pappret sedan lösts upp kommer problemen försvinna. Finns hur många sånna här saker som helst och allt kostar pengar. De betalar också alltid pengar innan de ber eller om de vill ringa i en klocka. Skumt att önska om rikedom men att vara tvungen att betala för det.

Då jag kom upp i väldigt bra tid var det fortfarande bara runt lunch så åkte till min sista sevärdhet som jag gärna ville se. Denna gång var det området runt berget Inari. Själva tempelområdet är ett av de mest kända i Kyoto och det är känt för sin promenadslinga genom tusentals oranga portar som leder mellan olika altare som står utplacerade i naturen. Det har tydligen nått att göra med guden för ris och räven är dess beskyddare vilket gör att man stöter på rävstatyer längstmed hela slingan. Jag visste inte att den skulle vara så lång som den var och tänkte först inte gå runt hela heller meno det var så vackert så slutade med att jag promenerade runt bergslingan i nästan 3 timmar. Otroligt vacker promenad och det är nått speciellt att komma fram till ett skogsparti som är fullt med olika altare där det brinner ljus och ibland har man turen att komma när någon sitter och sjunger eller ber i kör.

Det var min sista dag och jag gillade verkligen Kyoto! Det finns huuuur mycket som helst att se och man skulle kunna spendera flera veckor bara med att se alla tempel i Kyoto. Jag åker gärna tillbaka hit någon gång och upptäcker lite mer.

Kyoto dag 2

Hela denna dag fick jag sällskap av min nyfunna tyska vän vilket var trevligt. Vi började med att åka mot Arashiyama som bara ligger runt hörnet utanför stadskärnan. Jag hade hittat några udda tempel jag verkligen ville besöka.Även här är skyltar ett stort problem. Denna gång var jag tacksam att jag hade någon med mig som var lite bättre vilket nästan gjorde att vi slapp gå fel. Första templet var Adashino Nenbutsuji och för att komma dit gick vi genom en bambuskog och ett bevarat gammalt kvarter, fint liv.”Templet” är känt för att ha hundratals små stenfigurer upresta för de dödas andar. Såklart gick jag igång på detta och trots att jag trodde att ”templet” i mitten skulle vara fullstort så blev jag inte besviken. Allt som är lite udda är kul.

Om man fortsätter ungefär 10 minuter uppför berget når man nästa tempel som är Otagi Nenbutsuji som är i lite liknande stil men kanske ännu bättre. Denna gång är det hundratals stenfigurer som är mer detaljerade och alla har olika ansiktsuttryck. Aldrig riktigt sett något liknande. Tyvärr dog min telefon under tiden vi var där så kunde inte fota hela området. Skulle kunna tänka mig att detta ställe kan vara lite obehagligt nattetid.

Efter lite vila på det så drog vi till ett kattcafé för att dricka kaffe, eller mest för att klappa katter såklart och för att det känns som en typiskt japansk sak att göra. Sån himla underbar ide. På fiket sprang det runt 16 små kissemissar och jag klappade alla och vill gärna tro att alla älskade mig. Iallafall gjorde de det tillfälligt då vi köpte godis till dom. Systemet är lite roligt då man betalar in sig för 60min och sedan kostar allt extra, såsom tidstillägg och kattgodis. Man får som en meny med information om alla katter och regler vad man får och inte får göra. Jag var lycklig och lyckades stilla min kattabstinens lite. Om sådana cafeér fanns i Sverige skulle jag bo där. På riktigt. Jag kommer nog bli en galen catlady.

Vi avslutade kvällen med att möta upp en ny korean och äta lite. Vi strosade runt längst de stora affärsgatorna och längst med kanalerna i de gamla kvarteren som var ännu finare kvällstid.

Kyoto dag 1

Nu är jag i Kyoto och jävlar i mig vad kallt det är. Vet inte riktigt vad som hände sista dygnet men visst fan blev det kallare. Jag måste se ut som en riktig tjockis då jag går runt i 4 lager kläder. Men egentligen gör det ju inget alls för oj vad fint kyoto är! Lugnare än osaka och så mycket fina gamla kvarter med låga hus av typisk japansk stil. Jag bor också på ett riktigt bra hostel trots att det är ganska dyrt. Är dock värt ungefär varenda krona för sover som ett litet barn. Utan tvekan bästa sängen jag sovit i under de senaste 4,5 månaderna.Resan till Osaka gick himla smidigt och snabbare än vad jag trodde, runt 20 minuter. Kyoto har för övrigt den fetaste tågstation jag sett! Supermodern och allt känns väldigt påkostat. Dock har jag hittills haft lite problem med kyotos tunnelbana/tåg. Vet inte om det bara är jag som är dum i huvudet eller om det faktiskt är mycket mer komplicerat än Osakas motsvarighet. Detta har iallafall medfört att allt tagit lite längre tid under de här två dagarna. En annan sak jag upptäckt är att taxbilarna är det sötaste jag sett! Ingen aning vad det är för bil men de är små och fyrkantiga och känns lite retro. De i pastell är mina favoriter. Sen blir det hela ännu bättre när alla chauförrer bär kostym med vita handskar och dörrarna öppnas och stängs automatiskt. Sen har de ett neonhjärta på taket som lyser grönt när taxin är ledig. åh så bra det är. Här är något annat som är bra:

I söndags kom jag fram runt 1 tiden och beslöt mig för att ge mig ut direkt för att se hur de gamla geisha distrikten runt Gion. Jag spanade även in några tempel i området och måste säga att det är så himla skönt att se något annat än de kinesinspirerade i Taiwan. Gillar den japanska arkitekturen mer och trädgårdarna runt om byggnaderna är så vackra. Problemet runt Gion var dock att alla skyltar som visade folk till rätt gator var på japanska så det var himla svårt att hitta rätt. Vet inte riktigt hur länge jag virrade runt med min lilla karta och svor över min okunnighet. Hur som helst var det väldigt fint även om det var mycket folk. Men det mest fantastiska hände när jag satt i taxin tillbaka (hittade inte rätt buss). Helt plötsligt stängdes vägen av precis framför vår bil och ut ur närmsta byggnad eskorteras riktiga små geishor in i två bilar. Så himla fina med sitt perfekta smink, hår och kläder. De behandlades verkligen som kändisar och folk flockades. Tyvärr hann jag inte ta en bild men jag är glad att jag hade turen att få se dom! Väldigt många springer runt i de här kvarteren med full utstyrsel men utan själva sminket så det är lätt att se att de inte är den äkta varan.

Jag sprang på ett fint zen tempel, försökte men förstår inte riktigt det här med mönster i sten.

Efter detta och lite mer svordomar lyckades jag hitta rätt bus som tog mig mot the golden pavillion (Kinkakuji) som antagligen är kyotos största stolthet. Hela templet, både ute och inne är täckt av guld och när jag kom dit hade det börjat skymma vilket gav en vacker reflektion i byggnaden. Området runt om kring är även det vackert! Templet var tidigare innan 1400 talet en bostad åt någon mäktig man men efter hans död var hans sista order att hans bostad skulle bli ett tempel. Sagt och gjort. Verkligen inte en dålig bostad!

Tillbaka på hostlet hade jag fått nytt sällskap i mitt rum av en tysk kille och en korean. Båda visade sig vara himla trevliga så vi gick ut för att äta middag/dricka öl. Vi hade fått tips om ett ställe med fantastisk mat så vi tänkte att det lät trevligt. Det slutade med att vi stog utomhus (!!) och köade i nästan 45 minuter. Men tur nog så var det så jävla värt. Stället såg inte mycket ut för världen och de hade bara en rätt så man kunde bara välja storlek men herregud vad gott. Det var en hotpot med nudlar och fläsk vilket inte heller låter mycket för världen men det var det. Jag gillar ju inte ens hotpot men på nått sätt gjorde de det himla fint. Ännu ett bevis på att de bästa ställena ofta ser ut som någons halvsmutsiga vardagsrum.

Bra första dag i Kyoto så att säga.

Konnichiwa!

ojojoj nu har vi en trött hanna som skriver. Ibland får jag blunda med ena ögat så jag kan vila med ett i taget.

Resan gick bra och trots att det var himla sorligt att säga hejdå till alla känns det redan bättre. Det har varit jobbigt med alla hejdån men vetskapen om att jag inom en ganska snar framtid kommer träffa de tre jag kommit närmast gör allting lite lättare. Flygningarna var lugna men fastnade som vanligt i tullen när jag kom fram. Denna gång lite mer än vanligt. För att prova något nytt var det inte visumet som var problemet denna gång utan mina väskor. Jag togs till sidan på utfrågning medan man vände min väskor upp och ner. Jag hade ju inte alls lagt ner tid på att packa snyggt. skönt. Första problemet var att jag hade för mycket packning, kunde allt verligen vara mitt? skulle jag inte sälja något? Andra problemet var när dom hittade en påse med te. Det krävdes 3 personer till att klämma och känna för att se att det verkligen var te. Sen var jag ju tvungen att komma ihåg att jag inte fick sälja det heller. Tredje problemet var att jag var ensam. Varför reste jag själv? och största frågan varför reste jag själv med så mycket packning? Var mina intentioner att bosätta mig i Japan utan lov? Fjärde och sista problemet var att jag inte kunde nämna de platser jag ville besöka. Hur kunde jag inte namnge de platser jag åkt så långt för att besöka?Så går det när man intehaft tid att planera så mycket. Hoppades för en sekund att dom skulle hålla kvar mig i en cell eller liknande. Kunde ju vara spännande tänkte jag. Sen kom jag på att jag var alldeles för trött för det så det var väl tur att jag fick gå tillslut. Första utfrågningen iallafall, spännande start.

Idag har jag verkligen gjort Osaka. Och jävlar i mig vilken bubblare! Vet inte riktigt hur jag kunde fått för mig att staden skulle vara ganska grå och tråkig för det är den väldigt långt ifrån att vara! Jag hamnade också på världens mysigaste hostel som verkligen låg mitt i smeten och kvinnan som ägde hostlet ville man typ ta med hem i en liten ask. Sen hette stället Hana hostel också så kände mig lite extra välkommen. Dock har jag flyttat till ett annat hostel idag eftersom det var tänkt att jag bara skulle stanna här en natt och de hade inte rum för två. Helt okej det här med men mycket livligare utanför. Hur som haver.

Jag började min dag med att åka ut till Sumiyoshi Taisha som verkade vara Osaka's mest kända tempel. Trots att jag sett ungefär 600 tempel vid det här laget tyckte jag fortfarande att det var sevärt, stort område med massa tempelliknande byggnader. De skiljer sig också ganska bra mot de kinesiskt influerade jag sett i Taiwan och Kina och tydligen är arkitekturstilen tillsammans med 2 andra de ända buddistiska tempel som klassas vara helt fristående från Kinesisk arktiektur. Tempelområdet är också ett av japans äldsta. Människorna har också för sig lite andra ritualer här. Dom verkar be till många träd och överallt finns olika typer av spådomskort att hämta. Än så länge har alla varit på japanska men har fått tips om ett ställe i Tokyo som de ska ha spådomar på engelska också så det lär jag väl prova. Måste väl försöka ta reda på om året kommer bli gott eller inte. En annan sak som skiljer sig är att de klappar i händerna när de ber här. Förövrigt invigde jag min nya oranga jacka idag, jag smälte väl in i området kan jag säga.

Efter detta åkte jag iväg till ganska närliggande Shinsekai och Tsutenkaku Tower.Tornet byggdes 1912 med tanke att efterlikna eiffeltornet och tillhörde tidigare en nöjespark. Dock förstördes allt under andra världskriget men tornet byggde man upp igen. Området runt tornet var kul att se! Verkligen som taget ur de tankar jag hade kring hur Japan skulle vara. En salig blandning av allt! Gammalt, nytt, galet och fint. Läste efteråt att området ska vara ganska farligt, mycket stölder, rån och så men det var då inget jag märkte av.

Efter att strosat runt lite åkte jag mot America Mura och Orange street vid Horie Area som är två speciella och kända shoppingdistrik.t Det visade sig också att jag bodde ungefär gatan ovanför. Vet inte riktigt hur man ska beskriva dom men Orange street var mer second hand aktigt med söta små butiker medan America mura var väldigt mycket Kawaii och andra konstiga saker. Ännu en gång kändes det otroligt japanskt och det var himla kul att se. Mycket rolig streetart och alla gatulycktor är byggda likt stora streckgubbar som lutar sig över gatorna med ett ljusklot i händerna. Var dock dålig på att ta kort där. Här är iallafall någon känd vägg.

Nästa stopp var Osaka castle som egentligen var lite sådär lagomt intressant. Stort fint hus liksom. Det som var riktigt kul var dock en del av utställningen inuti slottet som visade gamla japanska stridsrustingar. Så himla fina och läskiga på samma gång! Vissa hade tillhörande järnmasker de bar i striderna och några av dem föreställde skrattande män eller buddahs ansikte. Fick en känsla av Hannibal.

Det som nästan var bäst med hela besöket var att jag hittade en man som matade en bäver när jag gick mot tunnelbanan. Så himla konstigt och härligt.

Efter detta drog jag mig tillbaka och böt hostel. Första gången sedan jag kom hit som jag gick totalvilse. Innan dess hade jag tillochmed läst karta som en jävla gud. Såklart ska jag passa på att gå vilse när jag har som mest att släpa på. Dock råkade jag träffa på världens sötaste lilla japan som först visade mig åt fel håll men som sedan sprang ikapp mig och lotsade mig hela vägen till hostlets dörr. Japanerna kanske är i klass med taiwaneserna ändå. Efter att ha vilat fötterna lite drog jag mitt ut i kvällen och spanade in Namba och Shinsaibashi områdena som är det största shoppingstråket som också låg på andra sidan vägen om mig. Jag spanade in det lite snabbt igår men då var jag för sent ute eftersom det mesta var stängt. Hur mycket gator som helst och verkligen affärer och neon överallt! Storlekarna här är också mycket mycket bättre än i Taipei! Äntligen kanske det kan bli lite shopping av! Så himla roligt område att gå runt och titta i, många hus är helknäppa!

Jag älskar Osaka och största anledningen var nog att jag blev så överraskad! Mycket känns himla knasigt och det var ju lite så jag ville att japan skulle vara. Genom staden rinner också en kanal vilket har fina promedadstråk på var sin sida vilket gjorde allt lite mysigare. Jag uppfattar staden som en vild blandning av allt. Om jag hade haft tid kunde jag gärna stannat lite längre men imorgon åker jag vidare mot Kyoto och jag är så taggad! Tillskillnad från Osaka så har jag väldiga förhoppningar på Kyoto och alla dess tempel och berg. Jag hoppas att jag inte blir besviken! Jag åker imorgon bitti och har hitills bokat två nätter sen får vi se vad som händer, kanske blir jag kvar längre eller så åker jag mot Tokyo. Kan inte riktigt förstå att jag äntligen är i Japan!

Tänkte avsluta med en lista över saker jag lagt märke till än så länge.

1. Det är kallt.

2. Folk går snabbare än i Taiwan.

3. Det är inte alls så dyrt som jag föreställt mig. Visst är det stor skillnad mot Taiwan men i jämförelse med Sverige känns det ganska lika. Det som vart dyrast än så länge är lokaltrafiken. Än så länge har jag bott på ställen för ungefär 180 kr/natten vilket inte alls känns farligt. Den här fina lunchen fick jag för 70kr:

4. Okonomiyaki är himla gott! Den ska tydligen vara speciell för Osaka så var tvungen att testa. Vet inte riktigt vad det är men skulle säga någon blandning av pannkaka och omelett som det är massa oidentifierade saker i. Allt toppas sedan med soya och nån typ av kebabliknande sås. Fint hur som helst.

5. Japanska killar är snyggare än kineser och taiwaneser.

6. Engelskan är ytterst lite utbredd i Osaka.

7. Nästan alla tjejer är väldigt hårt sminkade. Helst helt vitpudrade och starkt rödmålade kinder. I klädaffärerna skyddar man sina kläder från fläckar genom att ge ut tygpåsar man ska trä över huvudet när man provar något. Ganska roligt tyckte jag.

Nog för idag. Borde sovit för längesen, som vanligt. Hörs snart!

nattinatten

24 timmar

Om ett dygn, och ganska precis 2 timmar kommer min klocka att ringa och då är det dags för mig att lämna Taiwan. Just nu är allt mest väldigt ledsamt men ändå ska det bli så spännande att åka och det ska bli underbart att få komma hem.

Sen jag åkte hemifrån i slutet av augusti har jag varit med om så hemskt mycket. Jag har vandrat på kinesiska muren, besökt den förbjudna staden och nästintill dött av värmeslag på himmelska fridens torg. Jag har vandrat vilse i timmar i gamla kinesiska kvarter men ändå alltid på något sätt hamnat rätt.Jag har besökt så många tempel att jag tappat räkningen,besökt gamla städer och jag har ätit mig igenom nattmarknad efter nattmarknad. Jag har spenderat väldigt mycket tid ute i naturen och jag har klättrat uppför berg,sprungit ut för ett berg, vandrat i nationalparker och setat på klippavsatser och känt mig minst i hela världen. Jag har badat i varma källor, tittat på vattenfall och teodlingar och lärt mig om Taiwans kultur. Jag har spenderat dagar på cafeér med konstiga djur, varit på zoo och tittat på ännu konstigare djur och jag har sett hur solen gått upp och ner.Jag har gått längst strandpromenader, solat och badat och dansat mig trött i varma lokaler och runt lägereldar. Jag har stått innan för gränsen till Nordkorea, lärt mig om kriget och dansat på gatorna i Gangnam. Jag har haft besök av mamma och pappa och jag har åkt båt till olika öar. Jag har lärt mig lite kinesiska och för första gången bott i en korridor. Jag har träffat några helt underbara människor som jag aldrig annars skulle ha träffat och som kommit att betyda hemskt mycket på lite tid. Jag har varit rädd, ledsen och hög på livet. Jag har upptäckt att jag vågar resa själv och att det inte alls är sådär läskigt eller jobbigt som jag från början trodde. Det har varit de mest utmanande månaderna i mitt liv med mycket kulturkrockar men trots att jag många gånger helst velat ge upp har allt alltid löst sig. Jag har haft så fruktansvärt roligt och jag har lärt mig så väldigt mycket om både mig själv och allt det där andra som är viktigt. Det är just nu med en klump i halsen som jag sakta men säkert börjar vinka hejdå till mina nyfunna vänner, Taipei och Taiwan.

Imorgon kväll skriver jag min sista tenta i Kant's filosofi och ingen är nog lika glad som jag för att säga farväl till honom. Ikväll hade vi en liten hejdå middag eftersom det är några jag inte kommer kunna träffa imorgon. Det känns konstigt att krama hejdå till personer man haft så nära och umgåtts så intensivt med. De har blivit min taiwanfamilj och det kommer kännas tomt. Mitt rum är nästintill färdigstädat och väskorna står i stort sätt klara. Imorgon kommer jag inte sitta en minut vid datorn utan jag ska njuta. Så mycket det nu går att njuta med tanke på kant. Imorgon efter tentan ska jag krama hejdå till de närmaste.

Nästa gång jag skriver kommer jag förhoppningsvis vara i Japan och då är det här kapitlet av mitt liv redan slut. Men som min kloka och fina vän Islam säger, "Hanna you're swedish, the best is yet to come".

Teapot Mountain & Banpingshan

Idag var det dags för min sista hike här i Taiwan och denna gång åkte jag, Talitha och Leo iväg till Teapot Mountain. Vädret hade utlovat strålande sol och blå himel vilket inte riktigt införlivades men vi var inte ledsna för det. Eftersom vi begav oss himla tidigt imorse hade vi tur och fick hysat klart väder på topparna. Som jag längtat efter denna hike och den levde verkligen upp till sitt rykte! Är helt klart en av de bästa hikena jag gjort här. Jag fullkomligt älskar bergen och denna gång fick vi även se lite hav. Det är något speciellt men naturen här och jag kommer sakna den väldigt. Efter att ha (bokstavligen) klättrat uppför teapot mountains topp och lunchat lite beslöt vi oss för att fortsätta uppför Banpingshans topp istället för att vända tillbaka samma väg. Överallt är det så vackert att man går sönder lite och som vanligt tar jag alldeles för mycket bilder på samma saker, trots att man vet att kameran aldrig riktigt kan fånga det där man ser framför sig. Allt som allt tog vi oss runt på ungefär 4 timmar och stigen avslutades vid ett gammalt japanskt tempel som numera mest är ruiner.

Väl nere på vanlig höjd igen tog vi bussen till det närliggande "Golden waterfall".

Vi avslutade dagen med att stanna vid Jiufen som är en gammal japansk-inspirerad "by" från Qing-dynastin. Den är väldigt omtalad här i taiwan så det var kul att äntligen få se den! Väldigt fin men väääldigt mycket folk. Ungefär så mycket folk att man vill ta till närmsta bamburör och slå sig fram genom massorna. Bortsett från det var det väldigt sevärt. Massa gamla byggnader, trånga gränder, små söta butiker, massa massa matstånd och gamla tehus.

En väldigt lång men fin dag! Somnade likt en utslagen hjälte på bussen hem vilket gav mig en fin liten powernap på 2h. Nu får jag väl problem med att sova igen. Måste dock tvinga mig upp tidigt imorgon för att plugga. Det är nära nu. Allting är väldigt nära och det är ledsamt. Lily åkte redan i tisdags morse och det var nog mest ledsamt av allt. Har i stort sätt tillbringat varje dag med henne sedan andra veckan så det känns tomt! Leo är nästa man att åka och han drar nu på tisdag. Hemskt tråkigt med alla hejdå och jag kan inte förstå att jag åker mot Japan på fredag!? vem var det som snabspolade bort de senaste månaderna? Det är konstigt för att på ett sätt känns det just som att jag kom hit men ändå känns de första veckorna så väldigt väldigt avlägsna. Taipei har börjat kännas som hemma och fast jag är så himla glad att komma hem igen känner jag mig inte riktigt redo än. Den där välbekanta separationsångesten börjar verkligen kännas nu.

Annars så rullar väl allt på. Spenderar just nu all min vakna tid med att umgås med de personer jag fattat stort tycke för. Kinesiskan blev klar i måndags och tro det eller ej så gick tentan helt okej. Kommer bli godkänd och kanske rent av lite mer. Skrev också tenta i "exploring taiwan" i onsdags vilket visade sig vara en hel del svårare än vad alla trott. Det gällde bland annat att kategorisera teér i ordning efter hur fragmenterade de var och komma ihåg latinska namn på orkidéer och namnge fåglar. Inte min bästa kunskap så att säga. Jobbar just nu med lite extra uppgifter på sidan av så förhoppningsvis går kursen vägen även om jag inte lyckades med tentan. Denna vecka var verkligen allting "sista gången" och nu återstår "bara" två filosofitentor och en inlämning av Sydostasiens historia. Tänker inte ens gå in på detalj hur mycket arbete det egentligen innebär.. Det blir några jobbiga dagar framöver.

Efter hårt pluggande igår åkte iallafall jag och Talitha som belöning till Shilin nightmarket en sista gång för att handla på oss lite fint. Jag var ute efter en jacka till japan för att inte dö av köldchock och tro det eller ej så hittade jag en. Dock är den ju såklart inte vinter-jacks-varm som vanligt vilket verkar helt omöjligt för mig att hitta. Men den är orange, söt och varmare än min vårjacka här så det får funka. Har knappt börjat fundera över vad jag vill se i Japan än. Eller jo en sak vet jag ju. Tokyo har 2 gånger per år en stor sumobrottnings-turnering i de gamla sumokvarteren. När jag fick höra att det infaller precis under den perioden jag var där slog jag till och köpte mig en biljett. Jag vet absolut ingenting om sumo men är man i Japan känns det ju ganska fett att få se det!

Nog med uppdatering ikväll. Nu ska jag sova och samla krafter för morgondagen.

nattinatten

2014

Så blev det plötsligt dags att vinka hejdå till 2013, som för mig var ett väldigt fint år. Har haft så väldigt många roliga stunder! Vi firade in det nya året på en stor takfest mittemot Taipei 101. Det kändes verkligen som att alla var där och hela kvällen var jag omringad av otroligt fina människor. Tyvärr hade jag åkt på en sån brutal huvudvärk så låg mer eller mindre däckad hela dagen med undantag för en slutredovisning i skolan. Till kvällen proppade jag i mig dubbla doser kinesiska piller och hoppades på bättringen som aldrig riktigt kom. Takfesten visade sig även vara sponsrad av ett whiskeybolag så alla drinkar innan midnatt hade enbast en bas av whiskey. Eftersom det var fri bar tog öl och alla andra ingredienser till drinkar snabbt slut och tillslut var det enda som erbjöds whiskey i stora dricksglas som inte direkt hjälpte min huvudvärk. Under hela kvällen drack jag ungefär 1 och en halv drink och jag var nog i säng innan 2. Trots detta som var lite surt så lyckades jag ändå ha det trevligt på takfesten. Berodde nog mycket på den friska luften. När festen senare flyttades ner i klubben drog jag mig hemåt. Alldeles för varmt, hög musik och mycket folk just då.

Men som sagt, takfesten var väldigt trevlig och alla var så himla glada. När tolvslaget närmade sig fick alla ballonger och på Taipei 101 började nedräkningen. När det väl blev 2014 exploderade tornet i fyverkerier och ballonger och serpentiner fyllde himlen och det var helt klart bland det pampigaste någonsin. Trots att jag önskar att jag hade mått lite bättre så kunde det nog inte bli en mycket bättre start på det nya året. 2014 kommer bli spännande. Utöver att komma tillbaka hem så är det väldigt mycket som är oklart. Precis som jag vill ha det just nu!

Vid halv 10 gick vi mot takfesten och det var totalkaos på gatorna. De stora vägarna nedanför Taipei 101 var avstängda och människor hade satt sig ner på gatorna för att vänta in fyverkerierna. Dom hade också slagit upp stora scener runt området och det hela kändes som en enda stor festival. Här nedan har vi stora bilvägen som inte längre var mycket till bilväg.

Gott nytt år!