TurningTaiwanese.blogg.se

Fredagen den 18:e fyllde min nyfunna fina vän Linnea, även kallad Lily 25år. Eftersom jag älskar födelsedagar och allt som tillhör så tyckte jag ju såklart att detta borde firas. Därför bestämde jag mig för att ordna en överraskningsdag till henne då det finns så mycket möjligheter till roligheter här och vem tackar nej till roligheter? Sen måste jag erkänna att jag gjorde det lite för min egen skull också då jag cravade lite utflykt.

Kvällen före smög jag och Islam iväg till ett bageri och köpte en tårta. Såklart tog vi den finaste i form av en anka. Därefter satte vi oss i en park och övade på svenska födelsedagssången då min egyptiska vän hade bestämt sig för att sjunga på vårt språk. Islam är otroligt snabb på att lära sig olika språk och efter några minuter satt den som ett rinnande vatten. Önskar verkligen jag hade lika bra minne som den mannen, det skulle underlätta i pluggandet. 

Hur som haver, morgonen därpå träffades vi tidigt och överraskade Lily på rummet med tårta, sång och tända ljus. Efter det visade Islam upp sin hjulning vilket han också nån vecka tidigare lovat oss att lära sig så det var upp till bevis.

Därefter började min planerade utflykt. Jag tog med en ovetande Lily till en liten stad vid havet ungefär 1 timmes bussresa norr om Taipei. Där berättade jag sedan på plats att vi skulle prova på paragliding. Lily blev superglad och stog och hoppade runt på gatan. Paragliding är något vi pratat om sen vi kom hit och jag förstår inte riktigt varför vi inte tagit tag i det tidigare. Så vi begav oss uppför berget. Väl på toppen var vi liite högre än jag hade tänkt mig och hela processen med att få på sig utrustningen skrek inte säkerhet men utsikten var fantastisk! Jag trodde det skulle vara läskigt men när man sprang mot klippavsatsen var det bara sjukt härligt. Instruktören hade jag bakom ryggen och när han skrek "RUN, RUN" var det bara att köra. Vinden fångade upp det stora seglet och sen svävade vi över den lilla staden och havet. Himla fin upplevelse och för en liten stund lekte vi fåglar. Efter ungefär 7 minuter landade vi på stranden och allt var över. Hade gärna fortsatt flyga ett bra tag till. Paragliding är något jag kommer försöka göra igen så fort jag får chansen. 

Efter lilla flygturen begav vi oss mot Taipei igen för att äta lunch. Lily fick välja mat och efter att varit vegetarian i 8år ville hon ha kebab. Jag hade tänkt bjuda på finlunch men nej, kebab blev det. 

Sedan åkte vi vidare mot nästa överraskning som var National Geographics utsällning som just nu är i Taipei. National Geographic fyller 125 år och detta firas med finaste uställningen. Det var så himla bra!! De finaste bilderna genom åren var uttagna och eftersom vi är i Taiwan så var en del av utställningen bilder från olika delar av Taiwan. Sjukt mycket folk men helt klart den bästa utställning jag vart på. Lily var också väldigt nöjd vilket var kul. Efter det sa jag att vi skulle åka hemåt men det var inte sant. När vi kom till Gongguan som är vårt område tog jag med henne in på campuset och till vår Drunken moon lake där resten av gänget väntade med en ost-

och vin-picknick. Josh hade som vanligt med sig massa instrument och lite såpbubblor så vi satt och komponerade ihop nya hits som jag är ganska säker på kommer slå stort här nere.Fullmånen lyste, det var varmt och alla var glada. Kvällen avslutades på en bar med 3 liter öl för alldeles för lite pengar. 

Så var vi alltså på plats i Kaohsiung efter ungefär 40 minuters taxiresa från Kenting. Kaohsiung är för er som inte är jätte pålästa,Taiwans näst största stad som mest är känd för sin hamn. Under tiden vi besökte staden var också den otroligt kända (..i taiwan) 18 meter höga plastankan på plats i hamnen. Allt i staden kretsade verkligen kring ankan och vart du än tittade fanns något ankrelaterat. Otroligt påkostat allting. Fick förklarat för mig att ankan är ett konstprojekt av någon tysk känd konstnär och den kommer sedan flyttas runt i 2 städer till i Taiwan. Svårt att greppa hur stor hype det var runt den här ankan och hur mycket folk den drog. 

Första kvällen i Kaohsiung tog vi oss alltså till den romantiska hamnen och besökte platser som "love river" och "love pier". Det var himla mysigt! Efter att försökt ta oss in på en gigantisk utomhuskonsert, (och blivit bestämt nekade) och efter att tagit kort på ankan begav vi oss till Reuifong Night Market som är en stor nattmarknad för lokalbefolkningen. Den var gigantisk! Istället för att vara uppbyggd längst en lång gata som de flesta är i taipeiområdet slingrade denna sig fram och tillbaka längst olika gator. Fanns hur mycket som helst och allt i en härlig blandning. Efter lite mat, shopping och spelande var vi trötta och tackade för oss. 

Dagen därpå vaknade jag upp med halvt igensvullnade ögon. Det måste varit nån brutal efterreaktion på solen och jag såg rent ut sagt för jävlig ut. I panik gick jag in på watsons och köpte på måfå allt jag tänkte kunde hjälpa. Inte det lättaste att hitta rätt produkter när allt är på kinesiska. Kassörskan berättade iallafall hur vacker jag var vilket var ett uppenbart försök att trösta mig då jag nog såg ganska skör och förstörd ut. Skrattandes klev vi ut ur affären. Efter att smetat mängder av aloverakräm över kroppen gick dock svullnaden sakta men säkert ner. Usch vad onödigt att bränna sig så. Efter mitt lilla sammanbrott åkte vi sedan till Kaohsiungs andra stora sevärdhet, Lotus Pond. Runt sjön ligger en hel drös olika tempel och alla är otroligt färgglada och speciella. Området har flest tempel i hela Taiwan och bara i kvarteret runt den lilla sjön ligger 20 stycken, det ena större än det andra. Vädret var strålande och promenaden runt sjön väldigt sevärd! Efter promenaden hade vi lite tid över innan tåget åkte mot Taipei så vi valde att ta en avstickare till deras "World Games Stadium" (killarnas val). Byggnaden var dock imponerande och ganska kul att se. Tydligen hölls världsmästerskapen där 2009. Den stora arenan är designad att efterlikna en drake och den har vunnit massa priser för sitt utseende och miljötänk. Inne i arenan spelades fotboll så vi gick in och kollade lite på matchen. 

Mitt intryck av Kaohsiung var väldigt bra och staden känns väldigt modern och himla ren! Vi gick även igenom massa fina parker och allting känns väldigt påkostat. Efter detta var vår lilla weekend slut och vi begav oss mot Taipei igen. Snabbtåget denna gång var ett cartoon network-tematåg och allting var himla gulligt, både inne och utanpå tåget. Alla och jag menar verkligen alla skulle ta kort med sin favoritkaraktär vilket gjorde att det var kaos på stationen. Trots att det var supergulligt föredrar jag nog vanliga tåg som ingen bryr sig om. 

Resan var iallafall jättelyckad och det var så skönt att få åka iväg och bara ta det lugnt och semestra. jag glömde för en stund bort alla måsten och mitt att-göra-lista som väntade i Taipei.

Nu var det alldeles för länge sen jag skrev här, så länge sen att det känns lite jobbigt att skriva ifatt. En morgon bestämde sig min dator för att totaldö och sedan dess har den varit inne på service. Det fel som egentligen skulle ta 5 arbetsdagar att laga tog istället det dubbla. Igår fick jag dock äntligen hämta tillbaka den så nu blir det lite mer uppdateringar igen. 

För att börja i rätt ordning så tar vi resan till Kenting först. Torsdagen den 10 oktober åkte alltså jag, Rossy och Joakim ner mot Kenting som är en känd badort längst ner i södra Taiwan. Det har slagit om lite i vädret här i Taipei så jag längtade så himla mycket att lämna storstan lite och åka ner till söder och få sola och bada i havet. Kom på att jag inte badat i havet sen jag och matilda var på Bali för 2 år sedan, galet längesen med andra ord! 

Vi valde att ta snabbtåget från Taipei till Kaohsiung som tog ungefär 1,5 timmar. Därefter tog vi expressbussen till Kending som tog ungefär lika lång tid. Snabbtåget visade sig vara ungefär världens bästa färdmedel. Så himla snabbt och bekvämt att ta sig till andra sidan av landet. 

Väl på plats hade vi bokat ett litet hostel vid namn Awu Ocean Club för två nätter vid en av stränderna i Kenting och det var helt okej! Vi fick en stor överslaf att dela på och det kändes lite som att vara iväg på läger. Vi delade rum med fyra franska tjejer men alla var trevliga så det gick fint. Det ända negativa var väl egentligen att majoriteten av personalen inte kunde ett ord engelska vilket alltid försvårar livet en aning. Som tur är har Rossy snappat upp kinesiska ganska fint vilket var till stor hjälp. Det första vi gjorde var att springa ner till havet och bada. Klockan hade redan hunnit bli eftermiddag men det var sååå härligt! 10 minuter senare forsade regnet ner vilket kändes ganska typiskt. Vi fick istället reda på att ett gäng med svenska studenter också befann sig i Kenting så vi gjorde oss redo för kvällen och tog en taxi för att möta upp dessa. Det visade sig vara ett glatt gäng från Umeå som jag tidigare träffat lite snabbt. Efter att spanat in nattmarknaden och bargatan som visade sig vara väldigt bra stötte vi in i en annan svensk kille från Lund som jag träffat på några gånger. Han dök även upp när vi var i Taroko helgen före så börjar tro att han förföljer mig..Han hade med sig ett stort gäng så helt plötsligt var vi ett glatt (mestadels svenskt) gäng på över tjugo pers som var sugna på öl. Vi tågade in på en bar som hade liveband och hade det hur trevligt som helst. Kvällen avslutades med lite dans och en hamburgare. Väl hemma var klockan ganska mycket och tänkte vi smyga in lite tyst på rummet för att inte väcka de franska tjejerna. Det gick jättebra tills dess att jag gick in på vårt rums toalett. I ögonvrån då jag borstar tänderna ser jag nått svart springa över väggen. Det visar sig vara en oförskämt stor spindel. Nu menar jag alltså i storleken av en tarantella, grov kropp och håriga ben. Ungefär den största fria sprindel jag någonsin sett. Jag skriker högt, springer och beter mig allmänt löjligt vilket får alla att vakna. Bra där. Hur som helst håller alla med om att sprindeln antagligen är där för att döda oss och vi barrikerar toadörren. Resterande del av resan vägrar jag gå in där igen. Morgonen därpå är dock spindeln borta.. Vi tänker att den måste krypit tillbaka ner i nått rör och att problemet är löst. Dock visar det sig att så inte är fallet utan franska tjejerna får ett nytt besök av den under dagen. När vi kommer tillbaka nästa kväll ber chefen för hostlet om ursäkt att han inte lyckats få bort spindeln men att vi "nog inte borde" se den igen.Känns jättetryggt. Därefter bjuder han på shots, skrattar, välkomnar oss till Taiwan på dålig "engelska" och så är spindelproblemet glömt. 

På fredagen hyr vi mopeder inne i Kenting och åker till Baisha beach som ska vara en av Taiwans finaste stränder. Vid stranden finns också en campingplats som är hur mysig som helst. Skulle verkligen inte ha nått emot att bo där någon natt! Stranden var vacker och havet var alldeles turkost. Fanns även en stor beachbar som var mysig och serverade bra pizzor. Vädret var underbart och jag släppte all stress och bara njöt. Verkligen semester. När solen började ge sig för dagen åkte vi spontant vidare med våra små mopeder. Vi stannade vid sjöar, tempel och i olika små byar och vi åkte även igenom Kenting forest recreation park som var himla fin. Upp och ner för berg och genom skogar. Hade nästan glömt bort hur otroligt kul det är att åka moped. Älskar friheten att kunna stanna vart man vill och att planlöst upptäcka nya platser. Rekommenderar verkligen alla som åker till Kenting området att hyra moped. Även om det är lite krångligt att ordna om man inte har ett internationellt körkort.

På kvällen efter lite vila mötte vi pånytt upp umeågänget för lite mat och öl. Sen fick vi höra att andra svenskgänget fixat en bonfire på en av stränderna så vi begav oss dit. Vi hinner dock inte njuta särskilt mycket då vi snabbt blir avbrutna av polisen. Den lilla ensamma polismannen kommer nerspringande med en stor ficklampa och skriker något hetsigt på kinesiska. Trots hårt motstånd och anfall av en hund som blivit vår nya bästa kompis lyckas han få fram att vi måste släcka brasan vilket visar sig vara lättare sagt än gjort då den blivit ganska stor. Men inte mycket att göra, och efter massa skyfflande av sand är brasan släckt och vi åker hem och sover istället.

Sista dagen i Kenting tillbringar vi på stranden vid vårt hostel och trots en molnig förmiddag och solskyddsfaktor 49 bränner jag sönder mig totalt. Har aldrig någonsin flagnat så mycket som efter denna resa vilket är väldigt tråkigt. Idag, över 2 veckor senare är jag fortfarande fläckig. Men det var det väl värt kan man säga. Kenting var helt underbart och vi hade himla kul. Många mysiga barer och trevligt sällskap. På lördag eftermiddag tog vi en taxi tillbaka till Kaouhsiung för att forsätta vår mini-semestern, men mer om det i nästa inlägg.

Tyvärr var jag väldig dålig på att fota själva Kenting men här kommer iallafall lite bilder:

Klockan 06:40 i lördagsmorse påbörjade jag, Lily, Islam och An Jelly resan mot Taroko national park. Eftersom vi var lite sent ut med att köpa biljetter var snabbtågen som skulle ta oss direkt till Hualien slut så vi fick istället börja resan med en buss till Yilian för att sen byta tåg till Hualien. Dock blev det tajt om tid och vi missade tåget. Som tur var har An Jelly tidigare bott i Kina och kan därför göra sig väl förstådd på kinesiska. Hon flörtade därför till sig nya biljetter till nästa tåg. Tråkigt nog var alla sittplatser slut så vi fick sitta på golvet mellan 2 toaletter. Vi gjorde det bästa av situationen och cirkus 1.5h  senare var vi på plats i Hualien. Där mötte vi upp Talitha som åkt kvällen innan. Bussen från Hualien till Taroko tog ungefär en timme och tillslut hittade vi även på vårt hostel efter att ha gått upp och ner för en backe några gånger. Alltid svårt att hitta rätt då taiwaneser har en tendens att skylta väldigt dåligt. Hostlet vi valt låg i en sömnig liten by alldeles vid ingången till Tarokos nationalpark och det funkade fint. Skönt att slippa åka shuffelbuss mellan Hualien och taroko som de flesta väljer att göra då utbudet på hotell i Taroko är väldigt litet. Mannen som ägde hostlet var trevlig och bra på engelska vilket alltid är en glad överraskning.

Efter en stadig lunch och inköp av fika valde vi att ta oss till Shakadang trail eller "Mysterious valley trail" som den också kallas. Leden är den mest kända i Taroko vilket även gör den ganska välbesökt. Det är även denna trail som man skulle ta för att kunna besöka urbefolkningens 2 byar. Tyvärr visade det sig att denna del var avstängd eftersom det för tillfället var för farligt att ta sig fram där. Detta var ju såklart väldigt tråkigt eftersom jag sett fram emot att besöka byarna men leden visade sig vara väldigt vacker ändå trots att den blev lite kortare än de 7h vi räknat med.

Vi åkte från ett regnigt Taipei med inställningen på dåligt väder då en ny tyfon skulle röra sig över landet under helgen. Dock hade vi sjukt tur och det visade sig att vi hamnade precis under stormen. Lördagen bjöd på strålande sol med nästan lite för hög temperatur. Som tur var kunde vi svalka oss i vattenbrynet av den turkosa floden där vandringsleden tog slut. Här kommer lite bilder från Shakadang trail:

 

Nu har jag deppat färdigt gällande lägenheten. Som Tess så smart förklarade. Det här var ju meningen från början. Det är ju nu jag kommer möta mina framtida man när jag är tvungen att flytta. Han kommer ju såklart vara min nya rumskamrat eller min nästa granne. Att jag inte förstog det direkt.. skönt att få det klart.

Nej men det har vart några dryga dagar denna vecka fylld med massa måsten och skolplattformen (som typ är det viktigaste vi använder oss av ) har inte funkat vilket skapat massa problem. Men nu är jag back on track. Sista dagen för veckan imorgon och så fort klockan slår 20.30 och min moraliska filosofi slutat ska det firas octoberfest för fulla muggar. Intressant att se hur taiwaneserna tolkar denna fina högtid.

Har även "tröst-shoppat" lite resor under närmaste tiden vilket gjort mig otroligt glad. På lördag morgon till sen söndag kväll åker jag, Lily, An Jelly och Islam äntligen till Taroko national park. Som jag längtat! Det verkar ungefär vara världens häftigaste ställe med otroligt vackra hikingleder. Man kan bland annat gå till en liten by där en del av urbefolkningen, "Atayal tribe" fortfarande bor och hela nationalparken består av berg och canyons. Allting ser så otroligt vackert ut och det här var det första jag bestämde mig för att se när jag fick reda på att jag skulle åka hit. Ungefär såhär kan det se ut: