TurningTaiwanese.blogg.se

The Palace Museum

Alltså förbjudna staden.. Det var heeeeeelt fantastiskt. Dör lite inombords när jag tänker på det. Tror mest jag hade tänkt att det var en tuff plats att se, men inte visste väl jag att jag skulle tycka det var så himla bra. Jag gick runt i timmar och tittade på allt. Första varvet hade jag en plan där jag kollat ut vad jag absolut ville se. Jag strosade runt bland alla byggnader och i otroligt vackra trädgårdar,åt glass på palatsgårdar och spanade in alla möjliga olika skatter. Efter den "lilla" rundan kände jag mig ändå inte riktigt mätt på vackra hus så jag kastade kartan och gick frivilligt vilse denna gång. För er som inte är jätte pålästa om just förbjudna staden kan jag berätta att det inom området är utmärkt 76 sevärdheteroch vääldigt stort. Jag tog mig inte igenom alla men jag tror nog inte att jag var jättelångt ifrån. Sammanfattningsvis kan man säga att jag älskade förbjudna staden. Byggnaderna,trädgårdarna och stämningen. Den lägger sig nu på delad plats med Angkor Wat i kategorin gällande mina bästa sevärdheter.

Efter gårdagens misslyckande med kartläsning gav jag mig sedan fan på att hitta till trumtornet på egen hand. Sagt och gjort.. att tornet sedan låg väldigt nära behöver vi ju inte fokusera på. Väl framme väntade en asbrant trappa. Dagens väder vad om möjligt ännu varmare än igår så detta var en utmaning. Väl uppe bjöds det på fina trummor och en utsikt över hutongerna vid bakre sjödistriktet. Tyvärr missade jag själva trumspelandet då jag lyckades komma mitt emellan två uppträdanden. Det här var inga små trummor vi pratar om så det hade vart fränt, men men.

Resterande del av eftermiddagen strosade jag planlöst runt vid sjön och bland dom trånga små gatorna. Mitt bland hutongerna dök det plötsligt upp hippa små barer och secondhand butiker. Det var verkligen en konstig mix av det gamla kina och det nya. Området var iallafall otroligt fint och jag planerar ta mig tillbaka dit innan jag åkter igen för att utforska det lite närmare.
Påvägen hem tänkte jag unna mig en massage eftersom hela min kropp skrek träningsvärk. Jag hade tidigare läst om blind massage där samtliga som arbetar är blinda. Jag hittade en sådan studio alldeles brevid mitt hotell och tänkte att det var ödet. Snart skulle jag få uppleva något utöver det vanliga, något fantastiskt. Fel. Det var smärta i dess renaste form. Jag har aldrig varit med om en sådan hård massage i hela mitt liv. Ännu en gång gjorde sig språksvårigheterna synliga då ingenting hände trots att jag upprepade gånger bad om mjukare behandling. Förhoppningsvid kommer min kropp tacka mig för den här halvtimmes tortyren imorgon.

Avslutningsvis kan jag bjuda på lite slutsatser jag kommit fram till under dagen.

1. Kineser är jävlar på att tränga sig före i kön. Överallt och hela tiden. Vid toalettkön hoppar dom fram, fort som fan och stänger dörren i ansiktet på mig. Och i biljettkön slingrar dom sig förbi som små ålar. Fruktansvärt ofint och det tråkiga är att dom inte kunde bry sig mindre. Från och med imorgon är det jag som trängs. sådeså..

2. Tjejerna här bär ofta väldigt fina klänningar hela tiden. Alltså vi pratar klädsel till bröllop. inte brud då, men bröllopsgäst (eller har jag missat nån form av högtid?). Jag känner mig ofta lite underklädd när jag kommer i min svettiga tshirt.

3. Folk kollar konstigt på mig. Jag vet inte riktigt vad det beror på men det viskas och det pekas väldigt odiskret. Och min magkänsla säger att det inte direkt är för att dom tycker jag är assnygg. På bäg hem skrek en tjej rakt ut. Jag stog bakom henne, ganska nära eftersom tubbelbanan var väldigt full. När hon vänder sig om och ser mig skriker hon till. Ytterst märkligt och ganska roligt.

4. Lukten av Stinky Tofu är nog den värsta någonsin. Hur kan man stoppa något som luktar så illa i sin mun? Kanske blir en utmaning till Taiwan, måste förbereda mig mentalt först.

Har tagit så fruktansvärt många bilder idag men här är ett litet smakprov:

Dag 1

Oj jag vet knappt vart jag ska börja. Känns redan som det hänt så mycket och just nu är jag helt tom i huvudet av alla nya intryck.

För att börja från början..

Det finns inte mycket att säga om flygresan. Det gick bra och relativt fort. Dock blev det ingen sömn den här flygresan heller så efter att inte ha sovit på 2 nätter plus en tidsskillnad på det resulterade det i att var en trött Hanna som klev av planet.Trött men glad såklart, jag hade ju överlevt.

Ungefär 2 meter utanför flygplatsen fick jag min första lilla kulturkrock då ingen av taxibilarna pratade engelska. Detta var ju iofs ganska väntat men fortfarande lika problematiskt. Detta kom sedan att bli en ihållande trend under hela dagen vilket stundvis fick mig att vilja skjuta mig själv i huvudet eller hoppa från närmaste skyskrapa. Jag skyller dagens dåliga tålamod på alltför lite sömn.

När jag äntligen kom till hotellet efter lite felkörningar visade det sig att inte heller hotellets personal pratade engelska. Jag vet ju att jag sa hemma att "men det är väl spännande att inte kunna göra sig förstådd hela tiden". Jag säger nu: Nej. Nej det är det inte. Det är frustrerande. Annars är hotellet jätte fräscht och det ligger bra till. Dock undrar jag lite över det här:

Är det här nått typiskt kinesiskt att kolla på andra när dom duschar/bajsar eller är det mitt hotell som har nått snuskigt för sig?

Hur som haver så gav jag mig ganska snabbt ut till Jingshan-parken (Jingshan Gongyuan) som jag längtat efter att besöka. Det är en stor fin trädgård med massa små tempel och om man tar sig upp till kolberget får man en sån här fin utsikt över hela förbjudna staden:

så hiiiiimla fint. Så där satt jag på mitt lilla berg, vid ett tempel och vart allmänt asglad på livet.

I samma park och i detta träd hängde sig den sista kejsaren av Ming dynastin. Det tyckte jag var fränt.

Efter detta gick jag längre än jag gjort i hela mitt liv. väldigt oplanerat. Som en följd av tröttheten i kombination med världens hetaste dag (varför ljuger folk och säger att man aldrig ser blå himmel i Peking?) höll jag på att dö. bokstavligen. Men oj vad fint det var. Gick runt i små kvarter helt utan turister, på bakgator där gamla tanter satt och skålade i te. Har nog på riktigt aldrig gått så långt förut, man vill ju hela tiden se vad finns bakom nästa krök. Dock medför detta att jag heller aldrig varit så vilse som idag och det vet ju de flesta av er att jag är ganska ofta. Stundvis har detta mysiga promenerandet därför bytts ut mot att jag skriker på mig själv. Jag har liksom så himla svårt att förstå varför jag måste gå fel 3ggr i en 4 vägskorsning innan jag hittar rätt, varje gång.

Promenaden som egentligen skulle leda mig till himmelska fridens torg tog därför väldigt lång tid. Men fram kom jag tillslut.

Och då tänkte jag på dig mormor, precis som jag lovade. Torget var så fruktasvärt stort vilket kanske inte borde varit en överraskning då det faktiskt är jordens största offentliga plats. Men för mig var det en överraskning. Jag gick runt och kikade på alla monument dom rest upp på olika ställen och efter att ha tagit mig från ena sidan till den andra var jag inte människa längre. Därför begav jag mig hemåt för att ta en powernap.

Jag trodde väl aldrig riktigt att jag skulle vakna till liv igen men det gjorde jag. Så jag avslutade kvällen med att ta mig till Wangfujing-gatan som är Beijings "förnämsra shoppinggata" enligt min guidebok. Och jävlar vad jag inte blev besviken. Var tvungen att sansa mig och inte springa igenom allt idag. Köpte mig iallafall en fruktansvärt söt senapsgul kort jacka med skinnarmar för 200 riksdaler. Jag blir bara gladade och gladare att jag får ha ytterligare 20kg med mig härifrån, det kan behövas.

Längst paralellgatorna hittade jag trånga små matmarknader där jag intog min kvällsmat i form av olika små rätter. Jag köpte korv (trodde jag) som inte smakade korv alls. vill nog inte veta vad det var...och massa exotiska frukter och andra oidentifierade saker. Jag hoppas jag inte vaknar magsjuk imorgon. Det här tackade jag nej till idag men känner mer och mer att jag nog måste prova. Dom rörde sig fortfarande.

Efter detta lilla kvällsäventyr åkte jag hem igen. Denna gång med tunnelbanan. Jävlar i mig vad mycket smidigare det var. Blev inte arg en endaste gång. Nu blir det fan ingen mer taxi den här resan. Tunnelbanan som tar mig till andra sidan staden kostar också 2 kronor så det känns win både för resekassan och för mitt temprament.

Hoppsan vad långt detta blev men som sagt, mycket nytt jag vill dela med mig av. Imorgon tänkte jag besöka den förbjudna staden för att sedan försöka ta mig till trumtornet som ligger brevid hutongerna som jag längtar efter att besöka.

Trots sjuk trötthet och värmeslag har min första dag i Peking varit väldigt fin och jag längtar tills imorgon så nu ska jag sova.

Det enda som just nu ligger på minus gällande Beijing är alla dessa...

Hejdå på er

Snart så..

Imorgon åker jag till Beijing!

Det känns som det varit en hemskt lång väg hit och det känns fortfarande lite overkligt. Det var den 25:e Januari som jag fick reda på min nominering till NTU, den 29:e tackade jag ja, men det var först i början av Juni som det officiella antagningsbeskedet landade i brevlådan. Det känns så himla fint att äntligen vara klar med all väntan, allt jobb och alla förberedelser och att äntligen kunna släppa den där känslan av att allting kommer skita sig. Det ska bli himla spännande att snart få se vad jag egentligen kämpat för under så lång tid.

För någon dag sen kom resultatet på de kursval jag pusslat ihop till ett veckoschema. Jag blev antagen till mina 5 första val och det var bara 2 kurser jag inte fick. Jag känner mig hur nöjd som helst. Väl på plats ska jag välja bort 2 av dessa efter "add & drop" perioden och utöver schemat ska jag läsa mandarin 3ggr i veckan. Efter att ha läst hur tidigare studenter beskrivit första valperioden som en stor besvikelse hade jag ställt in mig på att inte bli antagen till de kurser jag ville ta, så den överraskningen gjorde mig väldigt glad.

Såhär ser mitt kommande schema ut just nu:

Väskorna står packade och jag börjar känna mig ganska klar med allt. Jag har 0,2kg kvar till maxvikt på handbagaget och 0,6kg kvar till max på den stora. Det känns stabilt!

Om 6h skjutsar mamma mig till Arlanda och om ungefär 11h lyfter mitt plan till Beijing. Jag känner mig så jävla redo för 6 dagars äventyr i Peking innan jag flyger vidare till mitt nya temporära hem i Taipei.

Det här blir spännande..